I söndags tog jag en extremlång sovmorgon och pallrade mig sedan iväg till Johanna som är ensam hemma denna veckan. Vi åkte till Morrisons och handlade, sedan gick vi till Nero's och köpte varsin kaffe (eh, jag köpte en vit mocca, räknas det?) och gick ner till parken och satte oss och pratade i solen. Så skönt vårvärder, även om det var lite kallt just igår. Sedan åkte vi hem till Johanna och tanken var att vi skulle göra en typ av brunch i form av pannkakor. Men efter ett väldigt velande om huruvida vi skulle göra vanliga, amerikanska eller thailändska pannkakor, blev det till slut fullkornspannkakor med tillbehören banan, blåbär, lemoncurd, hallonsylt och glass. Ja, inte allt på samma gång då, men vi gjorde oss en liten buffé där. Jag stod i tjänst som förste stekare, och det var något av en utmaning då vi dagen till ära jobbade med gasspis vilket kräver lite finlir för att inte totalt bränna sönder allting i hela köket. Tog väl en sisådär tre pannkakor innan jag fick in snitsen, men resten blev faktiskt väldigt bra. Runt halv sju var vi färdiga att sätta oss för att äta vår "brunch" som snarare blev kvällsmat. ;) Passions- och mangosmoothie blev det till detta (brunch-style)! När vi var mätta och glada tittade vi på film, Chalet Girl, med bl a Ed Westick (som inte behöver någon närmare presentation). Denna film utspelar sig i St Anton, och jag fick en hysterisk skidabstinens. Mysig film för övrigt, om än lite löjligt osannolik.

Igår vaknade jag upp till beskedet att Max hade spytt hela natten och därmed var magsjuk. Fick lite lätt panik, för det finns väl ingen som är så direkt förtjust i spyor? Hatar dessutom att kräkas så jag håller alla mina tummar för att jag inte drar på mig något. Hade handspriten nära till hands vart jag än gick och Max blev placerad i karantän inne i TV-rummet. Gick bara in dit några gånger för att titta till honom, samt ge honom vatten och avslagen Cola. Tyckte så synd om honom där han satt med en bakskål i knät, och ser ut som ett litet Auschwitz-barn med mörka ringar under ögonen. Han, som är liten och tanig i vanliga fall, såg ut att ha gått ner fem kilo under natten. Läget stabiliserades i alla fall under dagen, PEPPAR PEPPAR så har ingen av oss andra dragit på oss något än, och idag är Max tillbaka i skolan.