Idag är här 13 grader och sol, jag har varit ute och powerwalkat och ska nu bege mig till gymmet! Fred ♥

Tack för all fin respons på förra inlägget! :)

Har varit lite halvkass uppdatering överlag det senaste, men det är så tråkigt att inte ha någon kamera så att det drar ner allting lite... Nu har i alla fall barnen sportlov, och det är en rätt stor omställning mot mina vanliga dagar kan jag säga. Måndagen ägnades i princip helt och hållet till bilkörning och matlagning, då barnen hade kompisar här och var på kalas, och alla skulle hämtas och lämnas och hämtas igen. Förstår inte riktigt grejen med att jag ska hämta och lämna ett barn, som varit här och lekt..? Har inga sådana minnen från min egen barndom.

Max's kompis som var här i måndags - maken till kräset barn får man seriöst leta efter. Han tyckte inte om någonting och när jag frågade vad han ville ha sa han "kyckling och pommes frites". Jag funderade i en halv sekund och sa sedan till honom att detta dessvärre inte är någon restaurang han kommit till utan han så fint fick ta och äta det mina barn åt, alltså spaghetti, tomatsås och scampi (fint skaré va).

Igår var Charlotte borta nästan hela dagen, så jag och Max sysselsatte oss själva. Var iväg på lite ärenden, och Morrisons var så fullt att jag började undra om dom reade ut hela butiken, för vi cirkulerade runt på parkeringsplatsen i sju, jag upprepar SJU, minuter. Detta tyckte Max var otroligt kul. Sedan ägnade jag ett par timmar till att slänga ihop kladdkakemuffins med extremt avancerad topping, som en liten alla ♥ dagspresent till familjen. Gjorde frosting i vitt och rosa, röd glasyr och hade en hel hög med olika strössel, stjärnor och kulor. Resultatet ser ni nedan och jag vill bara påpeka att de va otroligt mycket finare i verkligheten, felet stavas MOBILKAMERA. Igårkväll firade jag kärlekens dag på gymmet, kändes lite lagom deppigt, men ändå helt OK då vi var ett litet sammansvetsat "forever alone"-gäng där!

Dagens planer var bowling, men blev istället bio och "Mupparna", eftersom alla bowlingbanor var fullbokade i FEM timmar framöver när vi kom fram. Funkade fint med bio också, dock somnade jag och kände mig som tidernas pensionär när ögonen gång på gång föll ihop mot min vilja, ända tills jag gav efter. Charlotte ville baka imorgon, jag funderar på om vi ska göra semlor kanske. Har dom ens mandelmassa här, det frågar jag mig själv.. Ska kolla upp detta.

BTW! Har ju glömt berätta. I lördags fick jag en jacka av Lis och Peter!! :D Ahh, jag och Hanna följde med Lis och Michelle till en pälsbutik i östra London, som Lis pratat SÅ gott om. Den skulle vara helt fantastisk tydligen. Spända och förväntansfulla kom vi dit (jag och Hanna skulle inte köpa något, eftersom vi är fattiga), man fick ringa på porttelefon för att komma in, och sedan blev vi visade in i ett ganska litet rum FULLT med kappor och jackor i olika färger, former och modeller, från golv till tak i princip. Provningen kunde börja, det var bara vi fyra där inne, och vi hade riktigt kul när vi provade typ varenda jacka som fanns där inne. Allt i skinn och päls, men pälsen var liksom på insidan jackan och på utsidan var det skinn eller mocka, om ni fatta. Så det var inga ryska maffian-pälsar. Anyway, trots många fina jackor kände jag att det inte riktigt var någon som föll mig helt och hållet i smaken, de var alla lite för "fina" på något sätt. Då kommer gubben som äger stället ut från "lagret" med en jacka som det bara stod MATILDA på. Ville inte ta av mig den när jag väl testat den, men trots att gubben tog ner priset till 195 pund eftersom det var den sista i sitt exemplar, kände jag att det var lite mycket pengar. Då klev Lis in med plånboken, och sa att dom ändå tänkt köpa födelsedagspresent och tack-för-att-du-varit-här-glöm-inte-bort-oss-present, och att hon mycket hellre köpte något som hon visste att jag ville ha än att gå runt och leta efter något. GLAD TJEJ! Alltså, snällare människa får man leta efter. Kommer alltid tänka på familjen när jag har den jackan på mig. :) ♥

Nu ska jag bara ta det lugnt här, hoppas ni har det bra där hemma ♥

Idag är det exakt ett år sedan tre femtedjedelar av MICKO gav sig av mot andra sidan jorden, för att en månad senare möta upp de resterande två femtedelarna. Det känns väldigt, väldigt sjukt. Så längesen men ändå inte. Det både känns som att det var igår, men på samma gång var det väldigt, väldigt längesen.

Den resan är i alla fall bland det absolut bästa jag gjort i hela mitt liv. Och att jag fick dela det med fyra bästa vänner är jag så oerhört tacksam för. Det finns inte ord för hur mycket jag värdesätter och tycker om dessa tjejer, de finns där i vått och torrt, genom skratt och gråt, tillsammans eller på olika platser. Det senaste halvåret har vi varit utspridda i världen, men den 18 mars är vi together again. Jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva en dag när vi inte längre är en del av varandras liv.

Här har jag precis vaknat, något tidigt men ändå glad att jag över huvud taget vaknade. Detta var nämligen något jag tvivlade på när jag gick och la mig igår kväll. Varför det, undrar ni, jo för vi var och  såg skräckis på bio. Kvalar in på listan av de dummaste besluten i mitt liv. The Woman in Black såg vi, med Daniel Radcliffe (Harry Potter för er som är lite efter) i huvudrollen. Alltså. Att. Jag. Inte. Dog. Jag älskade skräckfilmer när jag var typ.. 15, och har nog vid närmare eftertanke inte sett en sedan dess. Trodde väl att jag fortfarande skulle finna det underhållande, men TJI FICK JAG! Herregud. Från ca minut 2 låg jag ner i min biostol, med min sjal närmast intryckt i mina stackars ögon, för att på något sätt känns det lite bättre när du har något som skymmer precis utanför ditt synfält, även om du fortfarande ser allt klart och tydligt. Retard. Med jämna mellanrum slängde jag mig på Hanna som satt bredvid och höll för öronen, och klamrade mig fast i hennes arm. Asså majgaaaad, vilken film. Det var sjukt svettigt alltså, hjärtat slog ju rätt snabbt och någonstans på mitten fick jag nästan panik för det var så jobbigt och kände bara "why God, WHY? why are you doing this to me?". För er som gillar skräckisar kan jag i alla fall högt rekommendera denna film, otroligt hög skrämseleffekt.

Innan bion var jag och Hänna på vårt stammishak The Old Bell och åt middag. Blev en gourmetburger för bägge två, otroligt gott! Sedan delade vi på den efterlängtade fudge caken, som tidigare varit i princip omöjlig att få ner. Kan meddela att den var fantastiskt god! Blev lite "sista måltiden"-känsla över middagen, eftersom Hanna åker hem på onsdag, fyyyy. :(

Bilderna nedan är från gårdagen på dagen när vi tog en fika, och nedersta bilden är på Spöket Laban. Helt seriöst, lite färg nu skulle ju inte vara ovälkommet. Idag ska jag och Hanna åka med Lis till en pälsbutik i London, och sen stanna kvar inne i stan. Ska bli oerhört intressant att se denna butik då Lis höjt upp den till skyarna, pälsarna är billiga som attan tydligen. Dock är jag lite halvmotståndare till päls, men kan ändå vara kul att kolla. Lis var där igår också, och kom hem glad som ett barn på julafton efter att ha köpt en päls som finns för upphämtning idag. När Peter kom hem sa hon med världens nöjdaste röst:

"Peteeeer... Jag har köpt mig en födelsedagspresent från dig!"

Peter: *suckar* "Vad nu Lis?"

Lis: "En päls *världensnöjdastemänniska* Jag är så nöjd! Det var ett sånt fynd!"

Peter: *suckar* "Hur mycket kostade den då?"

Lis: "400 pund."

Peter: "Lis, 400 pund är inte ett fynd."

Lis: "Peter, det är halva priset, jag sparade 400 pund."

Peter: *suckar*

Ibland tycker jag lite synd om den mannen.

Annars är här fortfarande snö, och det varnas för "killer ice" vilket jag VERKLIGEN inte hoppas på! Fick gå med barnen till skolan idag och det som i vanliga fall är en fem minuter lång bilfärd, blev idag en 30 minuter lång promenad. Härligt, tänker ni. Nja, tänker jag, för att tvingas traska i djup plus-gradig snö bärandes på en klarinett och en stor nätpåse med diverse sportkläder, är.. Rätt. Så. Jobbigt. Och dom har ju inte så långa ben dom små stackarna, och äger heller inga vinterskor eftersom snö i detta land är ett sällan skådat fenomen. Därför blev det gummistövlar på!

På vägen hem tog jag en liten chansning och gick genom skogen, väldigt risky med tanke på att mitt lokalsinne inte existerar. Men ut ur skogen kom jag, om än inte på det ställe jag "planerat", men måste säga att detvar fantastiskt fridfullt att gå omkring där i skogen. Helt tyst och snötäckt. Var lite rädd att det skulle komma något djur, typ en räv eller ett vildsvin, men jag klarade mig.
Senare ska jag ut och sladda med Yarisen, stora vägen är i alla fall plogad, och det finns inte en chans att barnen orkar gå hem. Ringde farmor förut och vi konstaterade att farfar hade kunnat göra sig en rejäl hacka om han tog med sig el tractoro och kom över. People need plogning här, och England överlag behöver inse att det är år 2012 och inte 1892. Släpp sargen och kom in i matchen, säger jag.

Det här med vakna upp till tonerna av brandlarmet, finns väl ett antal mer harmoniska sätt att väckas på skulle jag tro. Tydligen eldade Peter lite nere i kaminen, vet inte vad det var han eldade, men skulle tippa på en blöt skog alternativt en död räv, för det luktade ända upp till mitt top floor. Även om första tanken som dök upp i huvudet var typ "... brandövning?" så gjorde det faktum att larmjäveln fortsätte att pipa, att jag flög upp och drog på mig en tröja och bytte mina pyjamasshorts mot pyjamasbyxor. Haffade åt mig mobilen och kände mig sedan redo att fly elden. I samma stund som jag tog första språnget ner för trappan (och kände rök-odören, då tänker man ju genast att det antagligen faktiskt ÄR eldsvåda), så slutar larmet. Palla. Gick tillbaka in i rummet och drog på mig träningskläderna istället, och när jag kom ner till köket sitter Peter där framför kaminen och blåser och pillar på veden. Putsar luckan lite. Vrider på något reglage. Alltså denne man. Ibland så undrar man. Jag sa 'godmorgon' och han kollar upp från elden, säger 'morrn' tillbaka och frågar om jag sett dammsugaren (?). Jag säger 'eh, nej, men vad händer med brandlarmet?'. 'No worries, jag eldar lite bara', säger han och lägger in ett vedträ till. Snälla nån.

Åkte i alla fall till gymmet, sprang milen och gjorde lite styrka på det, och med ny energi åkte jag sedan hem igen. Visste att mitt hatobjekt inte skulle vara där, vilket kändes som lite av en lättnad. Hade detta varit i Sverige hade jag anmält den här killen för längesen, för det är verkligen inte okej som han håller på, men jag har inte riktigt orken att sätta mig in i Englands lagar och regler i ämnet. Ska i alla fall anmäla honom till ledningen innan jag åker härifrån. Detta googlade jag i alla fall fram:

Sexuella trakasserier handlar om alla typer av kränkningar som anspelar på sex. Här är några exempel (de i fetstil är de som stämmer in):

• Någon ger dig obehagliga blickar, visslingar eller kommentarer som anspelar på sex.
• Någon sprider rykten om dig som har med sex eller din kropp att göra.
• Någon tar på dig på ett sätt som känns obehagligt.
• Någon kallar dig för något som anspelar på sex och som du upplever kränkande.
• Någon skickar oönskade meddelanden till dig, till exempel mejl eller sms, som anspelar på sex.
• Någon visar upp sexuella bilder, till exempel porrbilder, mot din vilja.

För övrigt lagade jag köttbullar i tomatsås igår. Jag är verkligen ingen mästerkock, men jag tycker det är väldigt kul att laga mat och hoppas att en dag bli bra. Dock vågar man ju inte riktigt ta ut svängarna så värst mycket när man har två petiga barn som knappt äter någonting. Och så det här med Englands köttfärs igen. Gör ju att det inte riktigt blir helt bra, men under omständigheterna så tycker jag inte att det fanns något att klaga på, och uppenbarligen inte barnen heller för dom åt upp alltihop. Jag gjorde köttbullarna väldigt basic samt modell större, lite som grekiska/spanska köttbullar, och hade förutom köttfärsen i ett ägg, ett smulat finn crisp (i brist på ströbröd), salt & peppar samt två vitlöksklyftor. Hade det inte varit för glinen hade jag velat ha i rivna morötter och lök också. Stekta bullarna och hällde sedan över tomatsås, vatten, lite tomatpuré. Hade även i lite ketchup för barnens skull, blir ju lite sötare då och det gillar ju dom såklart. Ser kanske inte så aptitligt ut på bilden, men efter 18 mars bjuder jag gärna alla som vill på denna rätt!

Nu ska jag kila! ♥