CHRISTMAS TIME

Jaa-a, vad ska man säga egentligen? Jag undrar lite här hur många lik man ska behöva vandra över för att få tag i en satans biljett. Eller så är det bara jag som hade otur, men I blame Ticnet, det gör jag faktiskt. Live Nation också. I en jävla timma köade jag, bara för att till slut komma in på "beställningssidan", klicka i typ av biljett, klickar på "köp", och skickas tillbaka ut i kön igen!! HUR KAN DETTA VARA LAGLIGT?! Man blir ju frustrerad, det blir man.
Och för nykomna läsare skall sägas att jag är långt ifrån det största Bruce Springsteen-fanet i världen, men efter att ha stått utanför Ullevi och febrilt önskat att man befann sig på insidan, när storheter som Brucan och U2 spelat, vill jag inte göra om samma misstag igen. Men det ser ut som att det blir till att ta med sig picknickfilten och gilla läget. SUCK.

Efter att ha dumpat barnen till Lis imorse, till förmån för min resultatslösa biljettjakt, åkte jag till gymmet - något förbannad. Gick på mitt favoritpass som är det jobbigaste i världen, bra för aggressioner osv, så jag var tillbaka i normalt tillstånd när jag mötta upp Hanna efteråt. Vi gick till Costa och drack smoothie/latte, sen köpte jag ytterligare en julklapp (en väldigt tung sådan, kom att tänka på flygvikten när jag redan köpt den..) och efter det åkte vi hem till Hanna och lagade kycklingwraps. Så nu är man mätt och belåten kan man säga.

Vill även passa på att tacka för era kommentarer, dom uppskattas verkligen, och likaväl som jag klagar när ni inte kommenterar så bör det uppmärksammas när ni gör det. Det är alltid lika kul att se en ny kommentar. :) Och pappa, där var du rolig - och jag gissar även lite ironisk - men man måste ju få ha någon last här i livet. Tycker du ska vara tacksam att det inte är något värre än väskor! :)

1 december imorgon, det är ju helt galet. Hanna gick liksom i bara tröja idag när vi var ute, när ska det bli vinter? Jag har inte kommit på så mycket att önska mig i julklapp i år, men något jag verkligen skulle vilja ha är två veckor med SNÖ hemma i Sverige! Det räcker, sen kan det vara milt när jag kommer tillbaka till England igen. Imorgon är det i alla fall "Christmas Shopping Night" här i Oxted, då stänger dom av huvudgatan och så har alla affärer kvällsöppet och bjuder tydligen på glögg mm. Låter fantastiskt trevligt tycker jag.
Sen så får jag väl även önska er alla en sen glad första advent, uppmärksammade ju inte riktigt det i söndags, just för att vi - tråkigt nog! - inte firar advent här. Ang en kommentar jag fick från min kära far, så vill jag bara säga till min familj att det är JAG och ingen annan som brukar läsa den första versen, så det var inte så konstigt att August hade "glömt av" den.. Och jag vill inte höra några såna dummheter igen om att ni skulle hoppa över första versen. Sluta upp med det där! Jag och Hanna pratade om det idag, att man missar mycket av det mysiga innan jul som vi har i Sverige i och med advent. Alla dessa adventsfikor, och allmänt intag av pepparkakor och lussebullar innan jul, ja det får vi klara oss utan i år. Här får man på sin höjd tag i ett gingerbread och det är inte mycket att hänga i julgranen vill jag lova. Funderar starkt på att ta Yarisen till IKEA och inhandla pepparkaksdag. Nej, vi har sagt det förut och vi säger det igen: den engelska matkulturen är ingenting mot den svenska. Jag som annars inte är så mycket för husmanskost osv har det senaste blivit sjukt sugen på köttbullar, potatismos, falukorv i ugnen, farmors fisk, fylld lövbiff, pannbiffar, stuvade makaroner.. Jaa. Jag vet att ni aldrig trodde att dessa ord skulle komma från mig, jag är också förvånad.

Nu ska jag hoppa i badkaret för den här engelska isoleringen (som inte existerar) håller på att ta knäcken på min arma kropp. Ikväll blir det bio, Breaking Dawn med Hanna, Sara och Johanna, GLAD ONSDAG! ♥

Hat


Dagens lunch


Haha, måste visa denna, en bild från supper igår när Max bestämde sig för att han skulle ha på sig sin "eating glove" and "eating goggles" när han åt. Han är en sån höjjare den grabben. :)

LIVE LOVE LONDON

Helgen har passerat, alldeles för snabbt som vanligt. En helt fantastisk helg har det varit måste jag säga. Ni har ju redan hört om fredagen och lördagen, så jag kan ju berätta om gårdagen lite för er. Jag mötte upp Vicki i Notting Hill vid tolvtiden för lite kringstrosande där runtom Portobello Road. Har sagt det förut, men kan säga det igen; älskar verkligen att gå runt där på en helg, med alla små butiker öppna, små stånd med massa god mat och annat fint, lukten av crepes som tycks finnas vart man än går, och sol från en klarblå himmel. Vi riktade in oss lite på inredning och spanade in allt fint som finns att hitta där, dock låg det mesta lite över vår budget. Fina smyckeskrin, koppar, speglar, julkulor med mera, ibland önskar man ju bara att man var Pojken med gulbyxorna alltså. När hungern kom smygande hade vi hunnit fram till matstånden och inhandlade gottelunch bestående av ciabattaliknande bröd med sallad som mat-tanten fyllde med stekt kyckling och halloumi-ost, och till det en liten plastlåda med grekisk sallad. Låter kanske inte mycket för världen, men jag kan garantera att det var en väldigt fin smakupplevelse och vi njöt till fullo när vi dessutom hittade en trappa i solläge där vi satte oss och åt.

Ett "problem" man ofta har här är att det finns lite för många ställen att besöka, så man har då och då lite svårt att bestämma sig för vart man vill spendera dagen. När Notting Hill och Portobello var gjort, visste vi inte riktigt om vi ville åka till Camden eller om vi skulle åka in till centrum och göra Oxford Street, men bestämde oss till slut för att dra oss in mot de centrala delarna och shoppingen. Den obligatoriska svängen in på Primark blev det såklart, och väl därinne kände vi bägge två suget efter en ny pyjamas. Alltid samma sak. Det är nästan lite omöjligt att gå in i denna affär utan att i alla fall spendera en kvart på pyjamasavdelningen. Har man tur lyckas man sansa sig, men igår kände både jag och V att vi ville unna oss, så ett litet nattlinne fick följa med till kassan. Köpte även en skjorta och lite julklappar, man kan ju inte riktigt hejda sig.
Next up blev Selfridges och där inne får man ju lite samma känsla som på Harrods, man vill ha allt men är lite lätt begränsad av sin för tillfället knapra ekonomi. Vi hade i alla fall siktat in oss på sminkavdelningen och Bare Minerals fina erbjudande om ett startkit med foundation i full storlek, bronzing powder, primer samt två borstar för fantastiska 50 pund. Vi fick bägge två hjälp av en väldigt trevlig service-minded tjej, som sminkade oss och fullkomligt öste komplimanger över oss. "Flawless" och "amazing" var två ord som användes frekven, men vi har ju faktiskt lite självinsikt och fantastiskt vacker är man ju ändå inte. Dock blev resultatet oerhört bra och vi kände oss som toppkunder när vi bägge två bestämde oss för varsitt startkit. Som om detta inte var nog kunde vi, när vi väl satt igång, inte hejda oss utan slog till på varsitt rouge också. Lika bra att köra på när man ändå spenderar.

Otroligt nöjda gick vi sedan vidare till All Saints, bara för att konstatera att vi inte var så mycket rikare än förra gången vi var inne på All Saints, och alltså fortfarande inte hade råd att köpa något därifrån. Punkt. En liten tår i ögat, för där finns ju så mycket fint. Blir jag rik en dag ska handla på friskt där inne kan jag säga. Kanske till och med köper en av symaskinerna i fönstret. Vandrade vidare till Marc by Marc Jacobs där jag var farligt nära att impulsköpa en väska för 290 pund. Man får passa sig för sånt där alltså, 20 % var det också, då blir man ju rätt sugen. Plus att biträdet sa att dom hade en enda kvar av den väskan, och att den skulle sälja slut på tjugo minuter. Så medan Vicki stod och spanade på lite andra saker, stod jag i femton minuter och höll krampaktigt i väskan (för att ingen annan skulle ta den) medan min hjärna arbetade för fullt. Till sist tog jag dock mitt förnuft till fånga, sa farväl till väskan och så gick vi vidare.

Var hemma i Oxted någon gång vid halv åtta, slut som artist, men väldigt nöjd med efter en grymt rolig och mysig helg. När jag kom innanför grindarna upp till huset såg jag till min förvåning adventsljusstakar i fyra fönster i vårt hus! Väldigt trevlig överraskning, och så mysigt.

Nu ligger jag här och "vilar mig", ska nog ta och shoppa en julklänning här snart tror jag, om jag kan bestämma mig, och planerna för dagen är annars: ingenting. Väldigt skönt faktiskt. Ja, men vi säger väl så för nu. Fred och kärlek ♥

Cykel vid Portobello


Bussar


Fint väder


Tvålar och annat gott i mängder


Jul!




Mat!


Gosan!

ÄLSKADE HELG


Sådärja, nu är dom små glinen nattade. Ikväll är det barnvakt som står på agendan, det gör mig faktiskt ingenting en dag som denna för jag känner mig lite sliten sådär. Har haft ett oerhört roligt, trevligt och mysigt dygn här nu, med Vicki. Åkte in igår eftermiddag efter engelskalektion och kaffe med Hanna och Sara. Sara som för övrigt är världens skönaste människa, aldrig träffat en människa som har mer expression när hon berättar något. Anyways, tog tåget till London Bridge och sedan vidare till Vicki och Sofies lya. Sofie åkte hem på Sverigevisit inatt så hon följde inte med ut, men jag och Vickevire drog på oss fredagskostymen, och efter lite vin gick vi till Brick Lane och en SVINCHILL bar som jag inte minns namnet på. Gick lite vilt till när vi beställde in en fishbowl med mojito, som normalt är avsedd för fyra personer, men detta var inga konstigheter för oss utan vi tömde den utan problem, och högg sedan in på grannens. Jajemen, man får inte vara blyg, det är bara att köra. Resten av kvällen var en blandning av lite minglande, bagel-köp (två för Vire och en för mig, men denna slängde jag någonstans - varför är ännu oklart), en fin och hurtig inställning då vi bestämde oss för att promenera hem, och ja. En väldigt rolig kväll, hade varit extremt uppskattat att få en film på oss två igårkväll, skulle antagligen visat två väldigt fredagslyckliga retards, runtspringandes med en guldfiskskål och alldeles för många sugrör. Nästan ännu roligare var det imorse när vi vaknade upp - vid 09, i tid så klart, man vill ju fånga dagen och så vidare - och finner en Big Tasty på en tallrik nedanför sängen. En strawberry milkshake stod på nattduksbordet och en pommes frites fanns även att finna på golvet. Det jag undrar är, VARFÖR i hela världen köper jag ett Big Tasty-mål som är mat för ett helt fotbollslag, och ännu mer undrar jag varför jag bara tagit ett bett på burgaren. En fråga vi aldrig får något svar på. Slängde iväg hela Donken-kitet snabbt som tusan, sedan sminkade vi oss och försökte göra oss någorlunda presentabla för resten av Londons befolkning. Idag var man inte vacker utan spackel alltså.

Vi sprang sedan ner till macken och köpte oss en fantastiskt glammig frukost i form av en nybakad crossiant och en smoothie på flaska. Fint ska det va! Tog oss sedan till Harrods och spenderade ett par timmar med att vandra omkring och sukta efter f a n t a s t i s k a klänningar, jag köpte min andra julklapp (gäller att dela upp julklapparna veckovis när man lever på en knaper au pair-lön), kollade julavdelningen som jag bara älskar, checkade in Harry Potter-avdelningen, och jag var så nära att få med mig ett underbart julklappspapper hem. Rödglittrigt och juligt och väldigt, väldigt fint. 2,95 pund stod det på skylten, men vid kassan kom besvikelsen. 6,95 kostade det då istället, så nej. Inget papper för mig. Mamma, pappa och andra släktingar - vill ni ha fint papper på era julklappar är en liten sponsring välkommen, annars får ni nöja er med Primark-papper för 1 pund. ;)

Hungern och dagen-eftet-tillståndet började slå till där vid två så vi åkte till Piccadilly Circus för att testa ett hamburgerställe som tydligen skulle ha grymma burgare. Burger Co hette det, och efter att ha väntat på ett bord i 15 minuter slog vi oss ned. Galet hungriga tjejer kan man säga, vi satt och spanade på våra bordsgrannars burgare i vad som kändes som en evighet innan vår lunch kom in. Och ja, jag vet inte vad jag ska säga riktigt, men till och med jag som inte är något fan alls av kött, så var det här en av de bästa burgare jag smakat i mitt liv. Kanske var det hungern, tillståndet och bristen på föda som bidrog också, men jag vill trots det slå ett slag för denna restaurang. Helt klart värt ett besök om ni är i krokarna!
På väg hemåt senare tog vi en sväng in i en teaffär där dom var oerhört generösa med smakproverna, vilket vi gillar. Vi fick smaka på ett peach/melba-te, luxury hot chocolate, och kände bägge två att ett köp var på G där men vi lyckades hålla i plånböckerna och sansa oss.

Imorgon blir det London igen, Portobello Road och Camden Lock (med matmarknad!) står på schemat. Älskar helgerna här.

Ah, just det. Måste ju berätta gårdagens flopp från argentinskan också. Först och främst så vill jag bara klargöra att så fort den människan öppnar munnen tar man ett djupt andetag, räknar till tio och hoppas på det bästa, men detta tog nästan priset. Vi pratade om idioms, alltså uttryck (typ som "deep down" osv). Ett av dessa var "on the surface", vilket ju - om man går i en avancerad engelskagrupp - inte ska vara så svårt att förstå. Men för vår argentinska vän var detta inte alldeles självklart, tvärtom. Hon räckte upp handen och sa *med argentinsk accent* "I just wonderrr.. can you say: 'she is veeerry.. on the surface'?? Is it the same as superficial??". Asså PALLA DEN MÄNNISKAN!! Hon menade då liksom att "på ytan" och "ytlig" skulle vara samma sak, och jaa.. jag vet inte ens om jag vill kommentera det. Vi lämnar det där.

Här nedan får ni en bildbomb från igår och idag, enjoy! ♥

Söte!








Harrods besökte vi idag!


Vicki hittade en tjusig mask




Dom hade inte snålat med julpyntet på Harrods får man säga




Här har vi den. Behöver inte säga något mer - det räcker så.




FREITAG

Fredag igen ja, känns som det är allt jag skriver.. "Måndag igen ja..." "Då var det fredag igen", jaja tiden går fort när man har roligt, det konstaterade vi redan någon gång i oktober. Just nu ligger jag i min fantastiska säng och laddar batterierna inför 2,5 timmars engelskalektion. Har inte varit där på två veckor nu, så känns som att jag är lite "ur form", men det ska nog gå bra. Bara jag inte hamnar bredvid argentinskan så är all good om vi säger så. Hon är hemsk, 33 år och au pair/städerska, dessutom har hon hamnat brutalt fel då hon frågar om precis allt. Ex: "Ehmmm, what do you mean 'stronggggly'?" Alltså: vad betyder 'strongly'? Herregud, ibland är det så man inte vet om man ska skratta eller kasta sig under bordet och grina. Till saken hör att denna kvinna vill bli översättare. Ja, ni läste tyvärr rätt, översättare.
Efter class idag ska jag i alla fall träffa Hanna och Sara för kaffe (fast vi alla vet ju att jag kommer sitta där med en liten löjlig juice), ska bli mycket trevligt.

Annars då, ja veckan har inte bjudit på sådär jättemycket spännande händelser, rullat på som vanligt kan man säga. I onsdags fikade jag och Hanna på Costa och såg för ovanlighetens skull en snygg man under dagstid i Oxted. Det hör inte til vanligheterna kan jag ju säga. Så vi följde honom med blicken när han lämnade caféet, för att se att han gick in i ramaffären tvärs över gatan, och kom inte ut innan vi lämnade Costa. Slutsats: antingen köpte han upp hela lagret med ramar, eller (mest troligt och det vi hoppas på) så jobbar han i ramaffären! Passande att jag ska köpa en ram till en julklapp, hehehe.
I onsdags kväll var vi på bio och såg The Ides of March, en ny film med Ryan Gosling och George Clooney. Vet inte riktigt vart jag ska börja för att beskriva hur snygg RG är, det finns inga ord. Och om ni tycker att jag tjatar mycket om snygga killar hit och dit, så kom ihåg att jag befinner mig i England. The country of pale, red-haired lads. Ser man för ovanlighetens skull en snygg kille, så vill man gärna uppmärksamma det. Annars var filmen bra, men lite svår att förstå utan text, då det var mycket politiska termer, men jag rekommenderar den helt klart.

Igår hade jag och Hanna en sån chill dag. Träffades på gymmet och tränade en timma, sen gick vi ner till ångbastun och typ somnade där inne en stund, hehe nej men allvarligt, SÅ skönt var det. Det här bli veckotradition kan jag lova. Satt där och mådde gott ett tag, sen satte vi oss utanför och "relaxade" som det stod på skylten att man skulle göra i 20 min efter bastubad, innan man klädde på sig. Handlade lite mat och gjorde kycklingwraps till lunch. The hard life of an au pair.


Nu såg jag just att jag är jättesen, så jag måste rusa! Har massa mer att skriva, men det får bli en annan dag hörni. Ha en fantastisk helg! ♥

Och just det, ni är fett dåliga på att kommentera.


MONDAY

Måndag igen ja, oj vad det tog emot att kliva ur sängen imorse. Bara älskar känslan när huvudet är tyngre än resten av kroppen tillsammans, och första spontana tanken är att man hellre gå och hoppar från en bro än går upp ur sängen. Tog i alla fall tag i mig själv, väckte ungarna och klarade med nöd och näppe av att ge dem föda, handskas med ett för dagen fruktansvärt dåligt morgonhumör (inte från min sida) och köra två vändor till Hazelwood (Max glömde sina skor, hur lyckas man). Nu har jag intagit horisontellt läge i soffan, ätit en fin frukostkombo bestående av bär och scrambled eggs, inget konstigt alls, och planerar att stanna såhär ett tag.

Next up; helgen. En fantastiskt fin sådan har just passerat. Spenderade dagarna inne i London, först med mina au pair-vänner och en frozen yoghurt. Efter ett tag kände jag dock att jag inte orkade med amerikanskan som bara gick och surade, och hindrade oss alla andra från att äta kinabuffé i Chinatown för att hon var "inte hungrig och man måste betala om man går in på ett bufféställe". Idioti lille vän, kanske så ni jobbar i Amerika. Tog lite på krafterna att försöka ignorera hennes surhet, samt hålla låda för fem pers när ingen pratade, så efter ett knäpptyst Snog-besök gav jag upp, tackade för mig och hoppade på tuben. Mötte istället upp Vicki och Sofie vid Marble Arch. Vi slogs på Primark (lördag eftermiddag, alltid bästa tidpunkten), där vi återigen förundrades över hur många pyjamasar man faktiskt kan vilja köpa på samma gång (många), försökte hålla oss sansade i Ullaredsatmosfären som uppstår när tusen pers befinner sig på en alldeles för liten yta samtidigt, konstaterade att måndag morgon är den optimala tidpunkten för Primark-shopping; när allt är vikt och fint. Jag slog lite impulsivt till på en guldig topp, som ändå blev lite av en hit till mna för övrigt svarta kläder. Ibland får man ju vara lite cazy. Vi strosade sedan lite på Oxford Street och åkte sedan hem till damerna, där Vicki svängde ihop en pasta till oss. Lite ciabatta och billigt vin från Marks & Spencer på det och vi var hemma. Sedan hoppade vi ut och spenderade resten av kvällen/natten dansandes till fina gamla hits på lite olika barer, en högst oklar men väldigt rolig kväll!

Igår, söndag, var det lite tungt läge och jag kände att det tog mig lite för lång tid att faktiskt vakna, och så var det ju den där Colan då som man längtade efter något förfärligt. Vi konstaterade alla tre att det inte spelade så stor roll om vi faktiskt ansträngde oss gällande utseende eller inte, vi skulle inte bli så jävla fashion ändå. Alltid lika kul att känna så, men ingen idé att deppa så vi drog på oss lite kläder, slängde på glajjorna och gick ut och fångade söndagen. Åkte till Spitafield som var ett helt otroligt trevligt område, med massa små mysiga butiker, caféer och restauranger samt en stor marknad där vi köpte thaimat/wraps och åt till brunch. Konstaterade att söndagar är fantastiska dagar, kanske bäst på veckan. Började frysa lite så vi gick in på Costa och drack varm choklad. Livet! Jag var hemma nån gång vid halv sex, skypade lite med mamma och sen Jonna, och det var den helgen. Awesome.

Bilder kommer, ska bara vänta på att Vickevire skickar några till mig, då min kamera naturligtvis dog på väg ut i lördags. Alltid denna timing. Vi hörs nörni, tröttheten börjar komma ikapp mig. Puss ♥

För övrigt...
... är det imorgon en månad kvar tills jag kommer hem på visit, ser fram emot detta MUCHO
... läste jag idag att Brucan ska köra lite turné i Europe nästa år, det blir till att vända på punden här framöver så man kan skrapa ihop till en biljett
... har jag fått såna sjuka cravings på konstiga grejer det senaste, senast ut är fizzy water och scrambled eggs, det är liksom bara det som gäller
... behöver jag en ny strategi ang Mr Lloyd, Max fotbollssäsong slutade tydligen i fredags, idag börjar rugby. Vad är oddsen liksom. Så jävla illa.




Covent Garden









THANK GOD IT'S FRIDAY

Ja heeej!

Fredag idag, gudomligt skönt med helg, men ikväll har jag faktiskt inget alls planerat. Lite halvtrist sådär, tyskarna är bjudna på middag hem till en amerikansk au pair, men själv fick man ingen inbjudan (vi snackar nu om samma tjej som första gången hon träffade mig sa "jag är amerikan, så jag måste vara bitchig", eh synd att jag inte fick komma på den middagen), och Hanna plutten är inne i London och vimlar. Jag tänkte också dra mig in mot London, men har planerat en dag i London imorgon med tyskarna och sedan utgång med Vicki ovh Sofie på kvällen, så det blir ett jäkla flängande isåfall. Nu hoppas jag på att Sara vill haka på till Oxted Inn, så jag slipper sitta där själv bland alla fr ansk a retards (ursäkta för orduppdelningen, men IFALL att dom skulle gå in här och använda google översättaren så vill jag helst inte ha en kanna öl hälld över mig nästa gång vi ses, men låt oss bara säga att dom är väldigt speciella). Vid närmare eftertanke umgås jag faktiskt hellre med vår djävulska katt Smokie, än tillbringar en fredagkväll med dem.

Jadå, men annars då? Denna veckan har jag fått någon slags insomnia över mig och somnar liggandes, sittandes, ståendes och nästan gåendes också, jag vet inte vad det är med mig. Min kära mor kom med en teori om att det tydlgen är väldigt sena bieffekter från svininfluensavaccinet som orsakar detta tillstånd. Jaha. Jag visste att jag inte skulle tagit det där jäkla vaccinet, jag var motståndare in i det sista. Frågan är varför jag gav med mig.
Veckan hittills i korta drag har bestått av mina barn, träning i stora lass, middag på Golden Palace (china), fika med Hanna och idag åt jag tomatsoppelunch med Johanna och Annie Café Nero. Missade min engelskakurs också, och blev inte bara lite lack då jag var tvungen att stanna hemma enbart för att våran "hotman" skulle komma och installera vår nya spishäll (har ju för tusan lagat mat på en spisplatta á la Great Aussie Backpackers i Sydney i en månad, och det vill inte säga lite). Men nu slutar vi gnälla för så fasligt mycket lär jag mig inte på den där engelskakursen, Lis och Peter påstår att jag "inte kan bli bättre" vilket är fullständigt skitsnack, men jämfört med vissa andra i min klass låter jag nog som en infödd.

Sen var jag också på Charlotte's netball-match häromdagen. Naturligtvis den kallaste dagen sedan jag kom hit och trots ullkappa och UGGs höll jag på att frysa arslet av mig, men jag stod troget med näsan tryckt mot gallerstängslet och hejade på som en äkta.. eh.. netball mum tänkte jag säga, men ah en trogen supporter! Köpte med mig energidryck till Charlotte som jag vet att Lis brukar göra, och ojojoj vad glad hon blev över att jag kom. Hela tiden kollade hon åt mitt håll för att se så att jag verkligen tittade och varenda gång hon gjorde mål (vilket var SJU gånger, STOLT!) gjorde hon tummen upp mot mig och jag applåderade och ropade värre än värsta dåren, men man måste ju vara supportive.

Har även kommit fram till att det nu är dags för mig att på allvar börja gå på alla Max fotbollsmatcher, och då menar jag alla. Varför, undrar ni. Ja, visserligen gillar jag fotboll, men vi har även en annan faktor iblandad: Mr Lloyd. Jajjemen, fotbollstränaren. Så nu ska här kollas fotboll i ur och skur.
Ja, annars har jag nog inte så mycket annan onödig information att slänga ur mig denna kväll. Inte heller några bilder har jag att bjuda er på, det är ju förfärligt. Men jag lovar att återkomma efter helgens bravader med lite bildmaterial. Och på tisdag är det en månad tills jag kommer hem och hälsar på er. :) Time flies! ♥




ALL I WANT FOR CHRISTMAS IS POO

Hej på er!
Här ligger jag i sängen, jaaa jag vet att klockan är ett, men jag råkade somna om efter frukosten.. Hoppsan. Nu har i alla fall äntligen mitt internet börjat fungera igen efter att ha varit nästan stendött sedan igår eftermiddag. Det är då jag inser hur beroende jag är av dator/telefon här borta.

Gårdagen var i alla fall väldigt produktiv. Efter att ha kört barnen åkte jag direkt till gymmet med mina nya skor och tränade kondition i en timma. Dom kändes hur bra som helst, skönt då jag slipper ytterligare ett besök till Lillywhites för att byta dem. Åkte hem och åt frukost (nedan), kollade lite DHW (så spännande nu!) och sedan störstädade jag bägge barnens rum, samt dammsög, vilket inte är ett litet jobb precis. Bäddade rent i deras sängar och kröde fyra maskiner tvätt, samt vek. Dessutom städade jag mitt eget rum + badrum och dammsög även där. Allt detta på 2 timmar! Jag fiskar inte beröm nu, men tyckte ändå att det var rätt snabbt.
Hade en jättehärlig eftermiddag med barnen sen, allt gick liksom bara som på räls, vi hade så roligt och lyssnade på julmusik och sångfågeln Max gjorde sin egen version av All I want for Christmas is you och sjöng istället All I want for Christmas is poo. Ja, kiss- och bajsåldern ni vet.

En annan sak som jag blev lite förvånad över, är att bägge barnen fortfarande tror på tomten! Och inte lite heller. Dom är ändå 8 och 9 (snart 10). Jag kommer inte ihåg hur länge man själv trodde på tomten, men inte var det väl så länge. Nu kommer nog min mamma komma med en kommentar här om att jag trodde på tomten tills jag var 15 men så är inte fallet. Vi kom på något sätt in på barnen i Afrika. Max rabblade upp alla saker han önskade sig, x-box vad det enda jag kände igen, men allt lät dyrt, och då ville torrbollen Matilda vara lite snusförnuftig och sa att det är inte är alla som får julklappar (hej glädjedödare!) för att de är så fattiga. Då kollade Max på mig och så sa han "Men Father Christmas kommer väl till alla?". Ehh. Vad svarar man på det? Sen fortsatte han "Om dom är så fattiga i Afrika så borde dom ju bara önska sig en massa mat av Father Christmas?" Återigen, vad säger mean? Sen började i alla fall Charlotte dividera lite med sig själv om hur lång tid det kan tänkas ta för tomten från Nya Zeeland till England, om han ska hinna med alla länder på samma dag. Hon kom fram till att det nog tar 1 sekund för den sträckan, och en femtedels sekund från Sverige till England. Max berättade att han visste att tomten kommer från Lappland, och undrade hur han kunde få med sig alla julklappar på samma gång, men då sa jag att eftersom att han transporterar sig så fasligt snabbt så kan han bara åka hem till Lappland och fylla på släden emellanåt. Även när han frågade exakt var i Lappland tomten bor, lyckades jag vara ganska kvick i skallen och sa att det är hemligt för hade man vetat var han bodde så hade ju alla kunnat åka hem till tomten, och då hade man ju kunnat se vad man ska få i julklapp. Detta svar nöjde sig bägge två med.
När jag inte trodde att de kunde bli mer seriösa frågade Max Charlotte om hon kom ihåg förra året när tomten hade varit sen för att hans "railway" för släden hade gått sönder. Han till och med visade med gester hur den hade gått sönder och allt. Jösses. Men söta är dom. :)
På kvällen åkte jag med Annie till gymmet igen, hade inte så mycket annat för mig, men det kan ju vara därför jag är så slut idag. Storstädning, tomte-snack och träning, man blir ju lite utmattad. ;)

Ikväll ska jag ut och äta med Hanna, Annie och några av de andra au pairerna. Hoppas allt är bra med er hemma! ♥

Mina nya, extremt snabba dojjor




Jag är verkligen ingen müslimänniska egentligen (förlåt Karolina), men den här lila godingen är något utöver det vanliga. Kan någon leta på ICA för jag är nästan helt säker på att jag sett denna serie hemma? Finns även i mörkblå, grön, brun och några fler färger.

LIFE IS GOOD

God kväll,

här ligger jag i min säng och kämpar för att hålla ögonen öppna. Igår startade jag dagen lugnt, åkte till gymmet, tog en sväng ner på stan och köpte lite nytt smink, tog en fika på Costa helt ensam (behöver ju öva lite på det där med att sitta själv på ett café), och hälsade på Hanna i affären. Väldigt skön dag, jag tycker om veckorna här också, men helgerna tar naturligtvis priset! Jag har ofta huser för mig själv flera timmar när familjen åker iväg på diverse saker, jag släpper allt som stavas t v ä t t a och p l o c k a och h ä m t a osv. Alla vi som älskar helger klappar nu, *klapp klapp*. Haha, asså jag är så trött nu.

Anyway, när Hanna slutat jobbet igår kom hon hit och fixade sig snabbt och sen satte vi oss på tåget in mot London. Naturligtvis hamnade vi i damp-vagnen där det satt ett engelskt lacrosse-lag bestående av fulla, gapande grabbar som nog antagligen var en bit över 20 men betedde sig inte därefter. Dessutom satt det ett freak tvärs över gången, som satt och sneglade jätteargt i sidled på mig under hela resan och mumlade massa saker. Då blir jag ju naturligtvis sådär att jag måste kolla bara för att, men kunde till slut knappt hålla mig för skratt, men efter tidigare erfarenheter här i England vet jag ju att man ska inte beblanda sig med den kvinnliga delen av befolkningen mer än nödvändigt, så jag gjorde mitt bästa för att ignorera det faktum att Lillhagen-patienten förmodligen satt och öste ut förbannelser över mig.

Efter lite frågor om vägbeskrivning (vilket inte var det lättaste, eftersom det var liite ghettoområde, och alla vi mötta såg svinskumma ut) möttes vi av Vicki och Sofie och efter ett stopp på macken med inhandling av vodka cranberry på burk (där mackkillen skrek "ID! ID! ID!" till oss allihop, men frågade sedan inte en enda av oss fyra, jag sa ju det: skumma people) gick vi sedan hem till deras lägenhet. Vicki hade tidigare "varnat" om att det skulle lukta curry i trappuppgången, vilket jag tagit lite med en nypa salt, men för varje steg vi tog uppåt i trappan blev man bara mer och mer övertygad om att Indien faktiskt flyttat in i deras lägenhetshus. :) Någon där inne älskar curry mer än livet självt, det kan vi konstatera i alla fall! Och jag klagar inte, för för tillfället har man en liten lätt brist på ordentlig mat, lagad med kärlek, så när man känner toner av ris- och currydofter blir man ju inte ledsen direkt.

Vi lyckades ta oss till Piccadilly Circus trots usla tube-förbindelser, och var bara 10 minuter sena till W Hotel där vi skulle börja kvällen. Blev välkomnade av en kille vid namn Victor och väl uppe på festvåningen blev vi visade in i VIP-rummet. Där träffade vi vår promotor (för er äldre läsare: en promotor är en person som promotar en klubb och får betalt för varje person de får med sig in på klubben, i utbyte får man i många fall gratis inträde och dricka) Mimmi och en del andra svenskar. Här hade jag velat utveckla det hela lite mer, men jag tror vi sätter punkt. Hehe.
Efter en dryg timma på W var det dags att lämna och vi gick ner på gatan och hoppade in i vår taxi som tog oss bort till Regent's Street och Luxx, en väldigt chill nattklubb. Väl inne där blev vi visade ner på undervåningen där vi hade ett bord med dricka som Mimmi stod och leverade ut till oss andra. DJ'en jobbade på bra och öppnade upp starkt med Levels och dansen var igång. Jag och Hanna hade tänkt steget längre och hade ballerina i jackfickan, och TACKA GUD för det, för efter 15 minuters dans i dessa helvetiska klackar brann fötterna.
När vi hade dansat i flera timmar började DJ'en tappa det lite och spelade konstiga låtar och dödade Cinema, så då tyckte vi att det var dags att gå. En väldigt rolig bussfärd hem blev det, där hela bussen sov medan vi fyra satt och i princip skrek, helt omedvetna om vår egen volym. Tre goa gubbar satt i rad bredvid Sofie med huvudena på sned, munnen på vid gavel och snarkade i godan ro. Var precis på väg att ta ett kort när bussen stannade och vi var tvungna att handla snabbt för att hinna gå av. Ett stopp på en "open-air-Mc Donalds", och sen var vi hemma och rasade ihop.
Dessa ställen är inte direkt något jag skulle gå till hemma, men här är det roligt att göra det någon gång då och då, och med ett sånt fint sällskap som jag hade igår kan det inte bli annat än bra. En lite mer oskön hemfärd hade jag idag, när jag tog mig via Piccadilly där jag bytte mina löparskor, genom London och hemåt. Hade vettigt nog tagit med mig ett par jeans så jag slapp åka hem i partyklänning, men ett par glajjor hade ju inte suttit fel i London-solen. Fantastiskt väder dock, man kunde gå i T-shirt!

Ja, näe, nu ska jag ha en riktigt slapp söndagskväll. Lär somna rätt snart, men ska försöka hålla mig vaken ett tag till i alla fall. Just nu ligger jag och lyssnar på julmusik, fint är det! Puss på er vänner ♥

W Hotel


Största discokulan jag någonsin sett, ber om ursäkt för dålig bild


Sofie & Hanna


Mimmi, Vicki och jag (dåligt fokus på denna bilden men jag skyller på fotografen, Hanna, hehehe)


Michella, aaaah-minns-inte-namnet och Hanna


Moi


Goingar!


Tomtebloooooss







BILDREGN 2

Chillade lite på Karolina Bonds tube station


"Unnade oss" lite..




På Camden Lock Market


Stilig bror!



Goooda grejer på ett café vid Covent Garden (dock tog vi bara kort så inga tjockis-kommentarer tack)


Ytterligare ett Snog-besök. Kärlek på denna glassen mina vänner!


Emo-Matilda, lite sur och hungrig


Emo-Matilda väntar på bussen


GOTT!



M&M's store, fantastiskt!


Hrm.. Denna godingen fick följa med mig hem. 49 pund för 7 säsonger, BARGAIN!!


Skönt jobb att sitta under ett bord hela dagen. Not.


Inne på Snog, åh vilken kärlek man känner till det stället..


Mmmm..


Åh ja, vi hittade favoritgrabbarna, dock hade vi redan ätit en glass så det fick bli en titt ner i glassbyttorna bara..

Okej folket, det här inlägget har jag kämpat med i TRE dagar, förstår inte varför det ska ta så fruktansvärt lång tid att lägga upp bilder. Och vissa bilder går inte att lägga upp alls, väldigt tråkigt :( Men här har ni en del av de resterande från när August var här i alla fall!





BILDREGN

En snygging jag hittade


Jennifer Lopez


"Blicken"


Denna herre var populär kan jag tala om, här fick man stå i kö för att bli fotograferad. Jag pallade inte utan skickade fram August istället.



Två av mammas favoriter!


Han-vi-inte-nämner-vid-namn 2


Augusts favorit alla kategorier (efter mig), såg lite lätt sömnig ut.


Med delar av den kungliga familjen



Smarrig lurre med HÖG Australien-flashback. Den äckliga drickan är dock Augusts.




Kommer fler bilder, men nu hackar det igen..

MIN BROR & JAG


Hej alla!


Hoppas ni mår bra! Jag mår bara fint, men börjar känna av sviterna av att ha gått upp 04.00 imorse för att köra bror min till Heathrow där han skulle ta planet hem. Departure var dock inte förrän 07.30, men med tanke på mina tidigare bilerfarenheter när vi har en motorväg inblandad här i England, eventuell morgonrusninsgstrafik, mörker, djur på vägarna, eventuell vagnskada samt risk för att GPS'en skulle balla ur totalt, kände jag att det var bäst att ta det säkra före det osäkra och ha sisådär en timmas marginal för att ta mig hem i tid till att väcka barnen. Och jaa, vad ska vi säga. Det tog emot att lämna sängen, så mycket kan jag ju säga. Kallt, mörkt och eländigt var det ute, och det faktum att man ska åka och lämna av någon är ju inte heller vidare uppiggande, men färden mot flygplatsen gick i alla fall strålande och hem kom jag också i god tid. Var hemma kl 06, gjorde misstaget att gå och lägga mig, somnade, och sen ringde klockjävlen igen, 07.10. Då var jag tröttare än klockan 04 kan jag meddela.

 

Anyway, nog om denna morgon. Jag och min käre broder har haft fyra fantastiskt roliga dagar! Vi har hunnit med väldigt mycket; gått på Madame Tussauds, åkt London Eye, varit i Covent Garden, ätit massa yoghurtglass på Snog, strosat runt i Camden, sett fyverkerier på Guy Fawkes Night, varit i Piccadilly Circus, åkt en massa tunnebana, åkt dubbeldäckare och hamnat fel, surat lite på varandra när blodsockret blivit för lågt, skrattat väldigt mycket, ätit massa gott, varit på Primark både en och två gånger, besökt M&M-butiken, gjort Oxford Street, hängt på Starbuck's, varit i världens största Apple-butik, ätit Ben & Jerry, säkerlingen skämt ut oss på Londons gator (särskilt August) med alla konstiga ljud, miner och dialekter, varit i Croydon, besökt Europas största shoppingcenter Westfield, ätit middag på The Old Bell, bakat kladdkaka (kladdkakans dag i måndags), spelat piano.. har jag glömt något? Vi har utnyttjat dagarna till fullo, med tre heldagar i London och en i Croydon/Oxted. Slut i både huvud och framförallt fötter har vi varit när vi kommit hem om kvällarna, men det har det varit värt.

 

Madame Tussauds var verkligen en upplevelse över förväntan, tyckte vi bägge. Hade mer förväntat oss något mindre, någon typ av sal där alla figurer var, men här fanns ju åtta olika avdelningar, en "Gasten"-liknande spöktur och en "Sagoslotts"-tur genom Englands historia. Helt klart värt pengarna, även om det inte var vi som betalade, tusen tack pappa Eiwe för sponsringen, både MT och London Eye (andra gången för mig) var väldigt kul!

 

Jaa, det är väldigt svårt att få ner fyra väldigt händelserika och långa dagar i ett inlägg, det går nästan inte. Jag har en massa bilder som ni ska få se, men just nu vill inte bloggen samarbeta så jag lägger upp dem så fort det fungerar igen.

August hade gärna fått stanna här längre, dock ska det bli skönt att nu återgå till normala vanor med träning och mat, för jesus kristus vad mycket gott vi har ätit! Inte många gånger under denna helg som man faktiskt varit hungrig, men å andra sidan så har vi många extremt goda matupplevelser i bagaget och även testat på lite nya grejer. Bland annat åt jag indiskt på Camden Lock Market i lördags kväll, där fanns en jättestor matmarknad (supermysigt!) med thai, indiskt, mexikanskt, kinesiskt osv., och där kunde man blanda olika indiska rätter på en tallrik för 3 pund. Fantastiskt gott, dock var August mycket skeptisk till detta och påstod att jag skulle, jag citerar, "skita på mig" dagen efter. Hehe. Hände inte, indierna kan sin sak.

 

Shopping, ja det blev en del för August, nya kängor bland annat. London har sån fantastisk shopping, jag kommer aldrig vilja shoppa i Sverige efter att ha bott här. Dock blir det ju lite en annan grej när man bor här, är ju inte så att man kan shoppa loss varje gång man är i stan, som när man är på semester. Jag köpte dock ett par nya löparskor från en stor butik vid Piccadilly. Den hade sex våningar, och högst upp kunde man testa ut löparskor som passade just för ens egna fötter. Jag fick ställa mig på en platta för att göra avtryck av mina fötter och se om jag trampade inåt eller utåt osv osv. Tydligen så var min vänsterfot annorlunda än min högerfot, och detta gjorde experten väldigt konfunderad, så jag fick ta av mig ytterkläder, väska, halsband och alltihopa, snöra på mig ett par joggingskor och hoppa upp på ett löpband och SPRINGA inför hela affären. Herre. Var dock inte någon längre sträcka som tur var, men hon kunde i alla fall se på sin monitor att min vänsterfot trampar inåt när jag springer, men inte min högerfot, och jag behövde därför ett par speciella skor. Är grymt spänd på att testa dom imorgon!

 

För övrigt var det väldigt kul när jag tvingade August att spela piano, och sa till barnen att han kan spela "Grenade" med Bruno Mars (som dom älskar), och dom blev helt bananas och Maxwell ställde sig upp på stolen och tjöt "Aaaaaaaaugust, can you pleeeeeease play it!?" och när A sen spelade ställde sig Max och sjöng med för full hals. Bägge barnen undrade även ifall August var äldre än mig, eftersom "he's taller than you". Just längden har blivit ett stående samtalsämne här, Peter (som ser sig själv som extremt lång med sina 189 cm) undrade om vi är väldigt långa i Sverige, och Lis ville veta hur långa mamma och pappa är eftersom både jag och August är så "långa och ståtliga". Ja, man tackar.

 

Näe hörni, jag är ledsen, men jag måste kasta in handduken för idag. Ögonen stänger snart igen sig själva. Be patient, fler bilder kommer! Godnatt på er! ♥

 

 


BROTHER A IS COMING TO TOWN

Hej på er små kottar!

Här i England började vi dagen med att försova oss, sov och drömde extremt konstigt hela natten. Vaknade klockan halv två och var superpigg, samt övertygad om att jag försovit mig (för varför skulle jag annars vara så pigg?). Så var dock inte fallet, utan jag gick upp enbart för att upptäcka att himlen fortfarande var svart utanför och ingen var vaken förutom jag. Back to bed, och när jag vaknade nästa gång var jag återigen fantastiskt pigg, men himlen var inte längre mörk. Gjorde ett brutalt utfall mot min mobil och såg att klockan var 07.45, vilket inte bådade gått eftersom jag skulle gått upp 07.10 och väckt barnen 07.15. Till saken hör att idag var första dagen på hela min vistelse här som Peter åkte tidigare till jobbet, och alltså var ingen hemma. Typiskt att jag skulle missa väckarklockan just idag.

Det var i alla fall ingen ko på isen, utan jag förklarade bara för barnen att "vi" försovit oss lite, att vi inte var sena (hade jag sagt det hade dom börjat gråta, deras värsta skräck är att vara sena) men att vi skulle bli sena ifall dom inte åt upp sin frukost och klädde på sig snabbt som satan. Gick utmärkt och vi rullade in på skolans parkering 08.15, EN HEL KVART innan skolstart. I'm proud.

Nu sitter jag här och har precis kollat på gårdagens avsnitt av Bonde söker Fru, åh vad man älskar det programmet. Ska alldeles snart bege mig ut på lite ärenden, samt gymma. Efter det ska jag möta upp Annie för en lunch på stan. Och ikväll kommer min broder hit! :)

Just det, igårkväll följde jag med familjen till barnens skola för att se på bonfire and fireworks. Det är nämligen Guy Fawkes night här på lördag, en tradition som firats sedan 1606 och påminner lite om valborgsmässoafton. Väldigt fina och proffsiga fyverkerier var det måste jag säga, hade med mig kameran men lagom tills dess att elden tändes började det naturligtvis regna så jag vågade inte använda den. På lördag tänkte jag i alla fall ta med August till Edenbridge där det är Bonfire Night med någon form av fackeltåg som avslutas i ett stort fyrverkeri.

Förutom detta har jag och August tänkt att hinna med Madame Taussads, London Eye, shopping på Westfield, kolla central station i London som använts vid inspelningarna av Harry Potter, eventuellt musikal samt några av de vanliga London-ställena. Får se hur mycket vi hinner med!

Hej på er!



Bror!

BULGUR IN THE HOUSE

Hej vänner!

Då var det dags igen. Tycker ni inte att jag är förskräckligt mycket bättre på att blogga när jag inte har folk som springer runt benen på mig? Hehe, SKÄMT, jag vill ha mer besök, bara kom! :) Dock har jag ju inte lika roliga saker att skriva om när jag återgår till min vanliga vardag, men jag antar att ni som är stammisar här faktiskt läser av någon djupare anledning (vill tro det i alla fall, hehe).
Förutom att kolla DHW idag, så har jag skypat med Karolina och varit ute på en väldigt härlig höstpromenad. Varje gång jag går ut och går här så tänker jag samma sak: varför tog jag inte med mig kameran? Ser alltid vyer, saker och platser att ta kort på, men powerwalk + systemkamera = osant. Härligt och uppfriskande var det i alla fall for sure, precis vad jag behövde efter utebliven frisk luft och motion i flera dagars tid. När jag kom hem var jag så uppe i varv att jag körde bort till gymmet och tränade ytterligare en stund. Tyvärr var det ett mongo som satt i receptionen, vilket stal tjugo minuter av min faktiskt rätt så dyrbara tid, med tanke på att gymmet stängde klockan 15 idag ("det är ju dagen efter Halloween, hallåå").

När man kommer in i receptionen måsta man ge sitt gymkort till någon i receptionen så att dom öppnar grinden för en (något omodernt), och detta gick utan problem för mig när jag kom dit. Gick upp till omklädningsrummet, lade in mina saker, tog av mig mina stövlar, och baam... var är mina träningsskor? Jamenvisst, dom ligger ju kvar i bilen, parkeringen, andra sidan Morrisons. Här skulle den veke motionären gett upp och åkt hem, men nej. Jag lämnade mina saker i skåpet, låste, tog bilnyckeln och sprang snabbt och lätt och hämtade skorna i bilen. När jag kommer tillbaka har det bildats . Och med kö menar jag något som i vanliga fall inte skulle klassas ens som ett förstadie till kö. Det stod två personer framför mig, men receptionisten hade fastnat i telefon. Det var mamma Monica som skulle ha barnkalas för tjugo ungar, och hon nöjde sig inte med vad som helst. Nejnej, hon ville veta om det var möjligt att få fiskpinnar till de barn som inte gillade chicken nuggets, och hur många barn gick det på varje vuxen? Inte nog med detta så ville hon ha "special offer" på kalaset, och då förklarade receptionisten att då fick hon gå och prata med cafépersonalen och höra med dem vad de kunde fixa. Ungefär här börjar herrn som står först i "kön" att sucka och stånka något förfärligt, lutar sig över disken och spanar in i rummet bakom receptionen för att se om det inte finns någon annan arbetande människa på detta ställe som kan hjälpa oss andra, lidande stackare som får stå och vänta på mamma Monica. Men nej, hon verkar vara ensam i receptionen. Och nu vill jag klargöra att skulden ligger inte helt och håller på mamma M, receptionisten pratar glatt på och frågar om det finns några ytterligare frågor hon kan besvara, och sen ber hon om namn och nummer för att kunna ringa tillbaka när hon pratat med cafépersonalen, varpå mamma Monica vill ha receptionistens namn också! Herregud, ungefär här börjar även jag att sucka, och kön har fyllts på med ytterligare två personer bakom mig. Receptionisten säger sitt namn, som jag hade svårt att höra, och mamma M säger något om att oj vilket ovanligt namn, och receptionisten svarar "yes, it's South African, hihihi", och mamma M säger att det var himla gulligt, och receptionisten fnittrar ännu mer och säger "yes, it's pretty cute isn't it". HERREGUD. Folk har fått magsår för mindre. Jag, som redan registrerat mitt kort för dagen, och bara behöver en knapptryckning för att grinden ska öppnas, känner att tålamodet tryter och är sugen på att vråla att vi som står i kön kunde inte bry oss mindre om vartifrån ditt namn kommer, du får gärna åka till Sydafrika NU om du vill, men släpp in oss på gymmet för i helvete!

Till slut, efter ytterligare minuter av småsnackande, lägger hon på och gubben längst fram i kön som nästan slitit sitt hår av frustration får lämna fram sitt kort. Klockan är 14.21 och sydafrikanskan har mage att säga "du vet väl att vi stänger klockan tre idag?".

Mamma Monica heter egentligen något annat.

Dagens matblogg 1: min frukost bestående av naturell yoghurt/kvarg, färsk ananas, müsli och det där som ni tror är blåbär är i själva verket vindruvor, straight from our garden. Jodå, fint skaré va!


Dagens matblogg 2: detta ser brutalt äckligt ut på bild, fick tyvärr bara en sketen mobilbild, men var så hungrig att jag faktiskt inte orkade springa upp på tredje och hämta systemen. Det är i alla fall en bulgursallad (som blev möjlig tack vara Ida Carlsson, jag är dig evigt tacksam!) med ugnsbakad lax, fetaost, rödlök, coctailtomater, keso och lite pesto. Ett hett tips är att alltid ha pesto till bulgur. Det är gott.



Efterlängtat paket!!!

RSS 2.0