MYSHELG
Måndag! Vi har gått in i julveckan här nu och jag är så himla glad. Har sådana chilla dagar idag, imorgon och onsdag, barnen är på fun club och jag går runt här och putsar lite typ. Ska städa mitt rum också för tydligen ska det bo "gäster" här medan jag är borta. Vet INTE vad jag tycker om detta, men antar att jag inte har så värst mycket att säga till om. Imorgon kväll ska jag åka in med barnen till London för att lämna av dom vid Waterloo till Lis, dom ska gå på nån pjäs eller vad det var med sina kusiner.
Ska bli så fantastiskt skönt att för första julen sen jag var 15 vara helt ledig över jul och nyår. Det har inte hänt på fyra år. Jag ska njuta så av att vara ledig juldagen, annandagen, nyårsafton, nyårsdagen och alla andra mellandagar också för den delen.
I helgen har jag varit inne i London och umgåtts med två godingar. Det blev först lite kompletterande julshopping för min del på lördag dag, sen mötte jag upp tjejerna hemma hos dom för en fiskbullemiddag och så vin från macken på det. 4,99 pund tyckte vi var lite i dyraste laget (haha, standarden har sjunkit så lågt nu ja, hittar man två flaskor för 6 pund är man däremot riktigt glad) men det var drickbart. Vi roade oss själva ett bra tag där och det var högst oklara event som skapades där i ett svagt moment, men ändå något man kände sig rätt nöjd med i efterhand. Ja, jag inser att det här makes no sense, så vi går vidare.
Igår åkte vi till älskade Notting Hill och strosade runt, det var kallt som attan men vi var ändå hyfsat bra påpälsade får jag säga. Blev en bratwurst till lunch för mig och Vire och en pizza-made-on-the-spot (såg sjukt god ut) för Sofie. Dessa tyska korvar är inte bara goda utan även ett extremt ekonomiskt val då de kostar ca 3 pund och håller en mätt hela dagen. Gillas starkt såhär i tider när plånboken inte är alltför tung!
Efter Portobello åkte vi till Hyde Park och Winter Wonderland som är en julmarknad där. Vi kan alla tre konstatera att Liseberg kan slänga sig i väggen, det här var riktigt "påkostat" med stora attraktioner och lysande byggnader man kunde gå in i. Detta kände vi dock att vi kunde hoppa eftersom varje attraktion låg på sisådär 7 pund, ett mindre rån skulle man kunna säga. Det var i alla fall en fantastisk atmosfär, det luktade glögg i varje vrå och det var inte utan att man blev lite sugen själv! Vi nöjde oss dock med att bara kolla runt, känner att man har mycket julsmaker att ta igen när man kommer hem. Winter Wonderland var i alla fall helt klart värt ett besök, även om vi höll på att tuppa av av kyla där ett tag, så värmdes man upp av den härliga stämningen. Haha tönt.
För övrigt såg jag typ den sorgligaste filmen någonsin i fredags, En dag. Någon som har sett den? Jag har nästan lust att spoila hela handlingen för er bara för att ni inte ska se den, så sorglig var den. Jag grät. Herregud, vad jag grät. Sjukt ovärd film egentligen för den innehöll liksom så mycket olycka och man fick en sån klump i magen och hela jag skakade så mycket grät jag. Låter ju hysteriskt och det kanske det är också. Jag vill ju dock inte säga att det är en dålig film för det var det absolut inte. Anne Hathaway spelar en av huvudrollerna, och det är en sån fin film och det är så mycket känslor, men jag blev alldeles för berörd för att jag skulle kunna njuta av filmen.
Annars kan jag rekommendera Crazy Stupid Love med Ryan Gosling. Undrar lite hur många timmar han hade spenderat på gymmet innan han kastade tröjan i den filmen. Rekommenderar den mest för tjejer!
Nu ska jag hoppa in i duschen och sedan hämta mina kids, Max har haft tomteluva på sig hela dagen idag, han går all in på jultemat nu! KRAM ♥



Dom tre bästa (och nästan enda) bilderna från min kamera i lördags kväll. Säger väl en del.





S A T U R D A Y <3
Slänger bara in ett litet inlägg innan jag sticker iväg. Vaknade ganska tidigt idag och stack iväg till gymmet en timma. När jag kom hem hade huset vaknat, Peter kom in genom dörren med typ femton lådor vin (?), alltid bra att ha hemma osv, och sen sa han till Max att springa upp och ta på sig sina fotbollskläder så dom kunde åka iväg till hans träning. Utan ett ord sprang han upp och efter 1 minut (inget krydd) var han nere i köket och stod där rätt upp och ner. "Done", sa han bara och var hur söt som helst i sina vita Chelseakläder. Men så skulle han ju ha sina målvaktshandskar också, så han sprang runt en stund och letade efter dom och efter en liten stund hittade han dom i sin skolväska. Om jag inte nämnt det innan så gillar Max att sjunga väldigt mycket, även om han kanske inte direkt är någon stor talang så är han väldigt påhittig (ni kanske kommer ihåg "All I want för Christmas is poo"?). Så helt plötsligt hör jag ett ylande från hallen. Då är det Max som sjunger. Ni vet, "In the jungle"-låten "in the jungle, the mighty jungle, the lions sleep toniiiiiiight" har ju ett "aaauooiiiiiiii-iiii-iiii-iii-iii amambawee" (eh?), och det var alltså denna melodi han använde men han hade bytt ut texten lite. Max sång gick såhär:
"Where're the goalie-gloves, the mighty goalie-gloves,
the mighty goalie-gloves
where're the goalie-gloves, the mighty goalie-gloves,
the mighty goalie-gloves
They're in the bag, they're in the bag, they're in the bag, they're in the bag
Aaauooiiiiiiii-iii-iii-iiii-iii amambawee"
Haha, fatta vad skönt att vara ett sånt barn som han är och bara komma på en sån sång i huvudet medan man letar efter sina målvaktshandskar, och bara börjar sjunga sådär för sig själv. Chill. Inga bekymmer. Hur jävlig han än kan vara ibland (som häromdagen när han lurade mig att han hade fått in en leksakslastbil i ögat, tårarna sprutade åt ALLA håll och jag höll på att dö av rädsla att han var blind eller liknande, innan han sa att han skojade) så väger alla roliga stunder över big time.
Nej, nu ska jag hoppa in i duschen! Ha en fantastisk lördag allihop, om en vecka är det julafton!! ♥

Svettig tjej, hej!
DO THEY KNOW IT'S CHRISTMAS
Varför känns det som att jag alltid bara bloggar på fredag? "Bloggdagen". Idag är jag väldigt glad att det alldeles strax är fredag kväll, vilket innebär att det snart är lördag och HELG på riktigt. Jag har haft två brutalt trista dagar igår och idag, jag klättrar på väggarna här kan jag säga. Ja, jag är ledsen, det kan inte alltid vara "den perfekta au pair-vardagen", ibland kan man faktiskt ha tråkigt, precis som hemma.
Igår då, jag skulle bara köra, hämta, passa och köra lite till. Charlotte var iväg nästan hela dagen, medan Max hade en kompis här hemma och var väldigt självgående, jag behövde bara "vara här". Och man tröttnar ju på datorn efter några timmar. Sedan skulle jag köra Charlotte till hennes kompis i Edenbridge som ligger en bit bort, så jag packade in grabbarna och henne i bilen och körde iväg. Väl framme så är inte kompisen hemma. Fastän vi bestämt att jag skulle komma klockan tre. Man blir ju trött. På toppen av allt har mitt engelska fanskap till mobil (typ Sony Ericssons första modell) dött så jag kan inte ringa mamman till barnet i fråga. Har som tur är med mig min svenska mobil där jag har Lis's nummer, så jag smsar henne och hon kan berätta för mig att Charlotte's kompis + mamma just i detta nu står utanför vår gate och väntar. Lis hade glömt att berätta om de ändrade planerna. Jahaja, det var ju käckt. Kommunikation när den är som allra bäst!
Idag tog jag mig en liten sovmorgon till 08.30, det tyckte jag att jag var värd och särskilt när Lis är ledig idag. När jag kollade ut genom fönstret trodde jag först inte mina ögon - SNÖ! KORS i TAKET. Dessvärre var det 2 plusgrader och blött på marken, så mina förhoppningar om ett vitt landskap slogs i spillror ganska snabbt. Detta var dock inte något som berörde Max. Väldigt roligt när jag kom ner på andra våningen och finner honom i sitt rum, rotandes i garderoben efter sina termobyxor. Efter att ha dragit på sig dom sprang han ut i trädgården med pulkan under armen och började överlyckligt att åka ner för en av gräsbackarna i trädgården. Inte en snöflinga låg på marken, men snön var i luften och det var allt som räknades. Max var överlycklig. Jag och Lis stod i fönstret och kollade och skrattade gott åt denna syn, innan Lis kände att det var dags att reagera innan det bara var lera kvar av gräsmattan. Önskar så att jag hade fått en bild av detta.
Var lite spännande där ett tag, att se hur mycket snö det skulle komma och hur England skulle hantera detta. Vad jag har hört så stannar all trafik (bussar, tåg och bilar) upp vid så lite som 1 decimeter snö. Dessutom saknas sommardäck i detta land, idioti. Snökaos var dock inget jag behövde oroa mig för någon längre stund, för snöflingorna övergick ganska snabbt i regn.
Annars idag, ja det enda jag egentligen har lyckats utföra är en vända till gymmet. Där det för övrigt var jag, min envise stalker gyminstruktören (som idag försökte få ut mig på "dejt", tackade nej vänligt men bestämt) och sex pubertala pojkar. Dagens fråga: hur mycket kan man förolämpa en person innan den börjar tycka illa om en? Jag trodde det fanns en gräns för detta, men uppenbarligen är den gränsen ännu bara en prick vid horisonten för denne man.
Ikväll annars händer inte mycket, det skulle egentligen vara lite "hejdå"-tjafs på Oxted Inn för två av fransyskorna som åker hem för gott imorgon, men helt plötsligt skulle dom inte komma. Konstigare människor får man leta efter, jag säger bara fransmän alltså dom är en historia för sig. Dom sa typ "sorry vi kan inte komma, kul att träffa er, enjoy England". Ja, men enjoy France då och ha det gött.
Imorgon ska jag in till London och fixa lite grejer och sen hem till Vickevire och Sofie för en fiskbullemiddag, fint skaré va! Ska faktiskt bli gottans dock, älskade fiskbullar mer än något annat när jag var mindre, nu har dock den kärleken dött ut lite, men tänkte gå på det igen. Sedan får vi se vart benen bär oss. Söndag blir även det en fin dag det känner jag redan nu!
För övrigt:
- har fantastiska Lis bokat och betalat en taxi till mig, 04.45 på torsdag morgon. 65 pund, inga konstigheter. Jag är henne evigt tacksam.
- sa Lis idag till mig att vi skulle "försöka släcka lamporna lite mer" och bara köra fulla omgångar med torktumlaren, för dom hade fått en elräkning på 800 pund. Haha. Förlåt, det var inte meningen att skratta. Tyckte bara det var rätt mycket.
- har Waitrose extrapris på Ben and Jerry's, 2.22 pund och jag funderar på att sätta mig i bilen DIRR och åka och köpa. Är sjukt hungrig, och FÖRSTÅR NI HUR BILLIGT DET ÄR? Älska Waitrose, bästa affären.
Har tyvärr inga inspirerande, fina bilder för er, istället får ni en video på en av de bästa jullåtarna någonsin, sån känsla på det här även om jag inte var född när den släpptes. (Obs! Det är inte den videon med alla afrika-barnen så mamma du behöver inte säga "Nej usch vad hemskt den kan jag inte kolla på")
LUCIA


Gran numero uno



Gran numero dos



Klapparna



Jaja, roligare bilder har man väl sett i sina da'r men i brist på annat har ni i alla fall här en liten titt på resultatet av julpyntandet i detta hus (finns lite mer, men det ville inte fastna på bild) samt mina julklappar som jag efter blod, svett och tårar äntligen har slagit in. Tre inslagninstillfällen tog det. Så nu hoppas jag att alla öppnar dom med vördnad. Hehe. Näe, det behöver inte inte, men själv är jag i alla fall en inslagningsnörd och kan gärna sitta och lacka och krusa snören och skriva ettiketter i några timmar om det är så. Årets "style" blev en satsning på vitt (tjockt! inget Primark här vill jag bara påpeka) lite skimrande papper och guldiga och röda snören (as you may see...), men sen var det ju så fasligt många klappar så det vita papperet tog slut. Då tog jag in en liten julinfluens i alla fall, för med facit i hand blev det lite väl sterilt med det vita. Så nu håller jag bara tummen för, 1. att väskan med alla dessa gåvor går igenom invägning på flygplatsen osv. och 2.att Heathrow inte slarvar bort väskan. Bör ju inte vara så svårt att få den på rätt plan tycker man ju, men man har ju hört att Heathrow är riktiga rötägg när det kommer till väskhantering. Fingers crossed.
Såja, då har vi diskuterat julklappsinslagning och bagagehantering nog för detta året. Annars känns det just nu som en stor nedräkning inför den 22e, en lite splittrad känsla för jag har egentligen absolut ingen hemlängtan i den bemärkelse att jag sitter här på sängkanten med darrande underläpp och saknar hemmets lugna vrå, absolut inte. Men jag saknar alla er där hemma och nu när jag vet att det är så kort tid kvar tills vi ses så vill man bara att tiden ska flyga. Sen vill jag fira jul! Ska bli så mysigt att komma hem en sväng.
Imorgon går barnen sin sista dag i skolan innan jul. Ja, jag vet, hur tidigt som helst att sluta den 14e redan. Men, betalar man 40 000 resp 45 000 per år för sina barns skolgång, så kanske man kan få ett lite längre jullov.. Snark, jag orkar inte ens tänka på hur mycket hela barnens skolgång kommer kosta. Det ger mig ångest, och det är inte ens jag som betalar. Ska i alla fall bli kul att få lite tid med barnen, även om dom har extremt mycket inplanerat dessa fem dagar innan jag åker. Fun club, drama club och x antal play dates. Sen har Max sin fotboll, Charlotte har hockey och så ska hon på två "fester". Samt sin hjälplärare. Och en pjäs inne i London. Tänkte i alla fall hinna med att ta med dom ut på julfika eller något liknande innan jag åker. Problemet hur jag ska ta mig till Heathrow klockan 05.35 nästa torsdag morgon kvarstår fortfarande, om någon har ett tält att låna ut i Londontrakten - kontakta mig. Lutar åt camping utanför flygplatsen. (OBS!! ironi mamma!)
Känns som jag har så mycket att skriva, men jag är så trött att allt bara är en röra i huvudet. Har på SVT's luciafirande från imorse i bakgrunden så nu ska jag ta och kolla lite mer på det, fint med lite svensk Lucia-stämning i alla fall. Hoppas ni alla har haft en mysig Lucia och att någon tagit på sig att äta en lussebulle (utan saffran) för mig med! :) Fred och kärlek. ♥
WEEKEND
Okej då kör vi ett litet inlägg. Läget kan beskrivas som horisontellt idag, men fakiskt mest på grund av trötthet och inget annat. Kom innanför dörren 06.02 imorse, kändes stabilt. Fyfan alltså, tillåt mig att svära här, den där hemresan tog nästan knäcken på mig. Och mina fötter. Inte nog med att man alltid känner sig fruktansvärt skabbig när man är på hemgång, mina fötter dödade mig efter närmare 8 timmar i klackar och hungern var inte nådig. Man ville ju bara knäppa med fingrarna och vara hemma. Vårt mål var att hinna med fyrabussen, men eftersom Londons nattbussar igår bestämde sig för att köra någon annan väg än just förbi oss, passerade minut efter minut och vi tvingades inse att såvida vi inte ville betala 30 pund för en sketen cykeltaxi till Victoria, skulle vi få vänta på femtåget. Ett ord, fyra bokstäver: S U C K! På toppen av detta hamnade vi på samma busshållplats som en väldigt arg kille, han stod mitt i vägen och skrek som en galning, och blödde dessutom från munnen och hela ansiktet. Ytterst otrevligt. Han påstod att han blivit sparkad i ansiktet, och helt plötsligt kom en ambulans med sirener osv och skulle hämta upp denna blodiga pojkspoling. Som om Londonambulansen inte har bättre saker för sig liksom. Efter att en ambulansman frågat oss på hållplatsen om det var någon som sett vem som sparkat killen (vilket ingen såklart visste något om), åkte dom därifrån. Tack.
Ja annars då, jag hade riktigt roligt igår! Vi började kvällen på Brick Lane's chillaste bar, Casa de Blue. Träffade på en riktig profil i form av en norrman med hängslen och tuppkam, några electroälskande fransmän som la in en otroligt offensiv stöt och gjorde allt för att vi skulle hänga med dom till en klubb i närheten, men nä-e. Gick vidare och någonstans på vägen stötte vi på kvällens sällskap som jag för egen del tyckte var störtsköna. Dave, Jacob och nu minns jag inte namnet på den tredje för det var så konstigt, men han hette Shamus eller något i den stilen. Ja, ni hör ju själva. Han kom i alla fall från Sydney, men tyckte förfärligt illa om den staden och förstod mig inte alls när jag sa att det är en av mina favoritstäder. That aside, väldigt skön människa. Blev en sväng in på Brick Lane's famous bagel-ställe, där jag på riktigt höll på att spy av den fruktansvärt salta doften. Tänk er riktigt saltat kött, salted beef, så har ni det. Men grabbarna var glada för sina bagels i alla fall, och sen gick vi vidare. Tror vi promenerade omkring i minst en timma, för ställe efter ställe höll på att stänga, men det var en av de trevligaste och roligaste promenader jag haft på länge. Väldigt underhållande, trevliga och opretentiösa människor.
Vi kom i alla fall till sist fram till en bar som hade öppet, där Dave bjöd på dricka som en äkta engelsk gentleman. Engelska killar bjuder alltid, det är liksom inte fråga om att man ska ta fram sin egen plånbok. Sedan blev det lite hastigt och abrubt avsked, får se om våra vägar korsas igen.
För övrigt vill jag påpeka vilken fantastisk dag det var här igår! Jag vaknade utvilad redan vid åtta och tog faktiskt mina ben till hjälp och gick in till Oxted. Det hör inte till vanligheterna, då det oftast är väldigt bekvämt att ta bilen, men igår tänkte jag vara lite hurtig (plus att jag inte orkade skrapa bort en decimeter is från rutorna på bilen, med ett Tuperware-lock, skrapa önskas!) och dessutom sken solen från en klarblå himmel. Frostigt och kallt var det, men väldigt härligt. Nu går jag på om naturen här värre än värsta skogsmulle, men en dag som igår är det faktiskt inte mycket som slår den engelska landsbygden.
Lite tragiskt dock när jag gick förbi Oxted Inn kl 08.20 och där redan var ca 5 pers i baren. Kom igen.. Inte konstigt att vi har högst andel män som dör av alkohol, i hela England. Summa summarum: en fin lördagsmorgon! När jag gick hem hade jag glömt överdragsbyxor vilket inte var det smartaste, då svettpärlorna utanpå mina löpartights bokstavligt talat frusit till is.
Tog sedan tåget in till London med Hanna, första stoppet blev Primark Oxford Street, det tog emot men det är som ett plåster som ska dras av: man måste göra det, och det är lika bra att göra det snabbt och lätt medan man har energi. Jag behöver väl inte ens nämna att det blev pyjamasköp för mig, det känns ju nu för tiden mer som en regel än ett undantag. Lovar att jag ska ta tag i detta beroende, men jag kunde inte stå emot dessa underbara röda fleecepyjamasbyxor med snöflingor. Dock blev jag bara så matt när jag kom hem och upptäcker att något retard har hängt fel byxor på fel galge, och jag har fått med mig ett par XL hem. SKIT OCKSÅ. Stod framför spegeln och drog på mig dessa byxor och kände mig som efter-versionen i Biggest Loser. Får bli ett byte i veckan.
Sedan hann vi med älskade Portobello Road, som är en av mina absolut favoriter här. Jag åker dit så ofta jag får chansen. Matmarknaden på helgen är fantastisk, igår unnade vi oss något så festligt som en bratwurst. Haha, väldigt gott måste jag säga, och denna megamåltid stod jag mig på resten av dagen.
Idag tror jag inte att jag kommer göra så mycket mer än det här. Har lite timmar att sova ikapp och lite människor att skypa med. Det är nog det. Ska kanske ta en sväng till Morrisons innan dom stänger och unna mig lite frukt, känner att en fruktsallad är vad som behövs idag. Puss på er! ♥

Löpet utanför Morrisons häromdagen. True story.

Älskade Portobello

Eh.. lite skräpigt. Så brukar det inte se ut.


Second hand






Haha, gotttt.

♥

Glad!

Fransmännen ville ta kort



Julfint på Oxford Street halv fem in the morning
AUSGANG BITTE
Nej hörrni, nu ska jag springa till tågstationen för tredje gången idag. London väntar på mig och Hannis, LÖRDAG! :D Imorgon får ni mer rapport och bilder från dagen. Ha en fin kväll! ♥




Tänkte ha den här frisyren... fast näe.
SNART ÄR JULEN HÄR
Hej på er därhemma!











Har varit lite glest med uppdatering denna veckan, men jag har inte haft sådär jättemycket att skriva om. Har haft en lite tung vecka, varit lite uttråkad och när man känner att den 22e kommer närmre och närmre så längtar man mer och mer efter att få komma hem lite!
Veckan har flutit på som vanligt i alla fall, inga större bekymmer annars, barnen är snälla förutom att Charlotte har kommit in i en liten trotsperiod. Känns lite väl tidigt, då hon fyller 10 i februari, men vad vet jag om barn och deras åldrar. Inte mycket. Det kan vara lite påfrestande ibland när man får så mycket ilska mot sig, trots att man inte gjort något fel och i själva verket gör allt för att vara till lags. Oftast är det när jag hämtar dom från skolan, och frågar lite hur dagen varit, vad hon gjort, osv osv. då kan jag helt plötsligt få ett fruktansvärt fräsande tillbaka. Och så har jag ju sånt fruktansvärt storasysterskomplex, har alltid haft. Ett löjligt behov av att hela tiden vara så förbannat duktig och vara alla till lags och "alla-måste-tycka-om-Matilda" (såvida det inte är en människa jag själv tycker hemskt illa om), vilket gör attjag ibland tar åt mig av dessa små utbrott. Och det känns ju lite löjligt när man sitter där i bilen och känner sig lipfärdig på grund av en 9-åring! Näe. Vi försöker jobba på det.
Ja, jag har ju redan konstaterat att vi är lite lika, jag och Charlotte. Jag mår nu lite dåligt när jag tänker på vad mina föräldrar, och särskilt min mor har fått stå ut med. Varför ska man fräsa och bli arg över en vänlig fråga? Ja, den frågan ställer jag nu mig själv.
Annars då. Ja, här sitter jag på golvet och är precis hemkommen från Morrisons där jag beställde Lis och Peters julklapp; en väggalmanacka med bilder jag tagit på barnen. Hoppas att dom kan uppskatta gesten och bortse från det faktum att det inte är någon dyr historia (vilket annars verkar vara standard på gåvorna i detta huset, Peter frågade häromdagen: "Lis, vad vill du ha i julklapp? En ny crosstrainer?" Lis: *tänker efter två sekunder och rycker på axlarna* "Jaa, varför inte?" Snälla människor). Känns fantastiskt skönt att bocka av klapp efter klapp från listan, jag sa till mig själv att jag inte skulle köpa så mycket julklappar i år, men på något vänster har jag ändå redan två fulla påsar med grejor här på mitt rum. Jag vet inte hur det gick till. Imorgon ska jag och Hanna in till stan och då hoppas jag på att kunna styra upp de sista klapparna också! Ska bli skönt att få komma in och känna av pulsen lite, var ju inte inne i stan något alls förra helgen och jag saknar det något förtvivlat. Känner att jag rör mig allt närmre en flytt i vår.
Sen så var det sista engelskalektionen idag, och t h a n k G o d för det! Den här argentinskan alltså, jag vill inte ta upp henne igen, men jag måste. Jag får spasmer i kroppen bara jag tänker på denna varelse, jag hade betalat mycket pengar för att alla ni som läser skulle kunna få vara en fluga på väggen under en av våra lektioner. Hon står ju mig upp i halsen, men det är för att jag tvingats genomlida TIO lektioner med henne. Bara efter en lektion skulle ni inse allvaret. Dessutom har hon nu varit hemskt förkyld de senaste tre veckorna. Och inte nog med att platsen bredvid mig verkar vara absoluta favoritplatsen (fastän jag flyttat runt och för mitt liv inte kan förstå hur hon ALLTID hamnar bredvid mig), hon sitter dessutom där med sin enormt äckliga näsduk (tänk er en sån gammal-gubbe-näsduk i tyg som man snyter sig i om och om och om och om igen) och blåser baciller på mig. Jag dör. Så vidrigt. Så summa sumarum är att jag är glad att slippa henne, så jag slipper vidta drastiska åtgärder.
Sen måste jag bara säga till min underbara moster Stina: jag hörde att du skulle internetshoppa igår! Vek mig av skratt när August berättade. Håll inte på med sånt där, du vet, då tar dom rubbet!! ;)

Januari

Februari (Charlotte's Birthday)

Mars (SÖT med tomatsås i hela ansiktet)

April

Maj (älskar denna bilden på dom, så söta!)

Juni

Juli

Augusti

September

Oktober (Max's birhtday)

November

December
Ni har nog sett alla dessa bilderna innan, men visst är dom söta mina små frön? :)
JULFEST
Roligt att ni tyckte om 'jumpsuiten' (pratade med min broder igår, och Gud förbjude den som säger 'Onepiece' när det inte är en riktig Onepiece..), ni är alla välkomna att komma hit och köpa er en egen! Finns i ett flertal färger och motiv. Efter en förmiddagssväng till gymmet igår där jag sprang 1 mil bredvid världens värsta rökare (värsta jag gjort, tänk er en rökandedräkt som någon byggt upp under sisådär 30 år, nej förresten ni behöver inte ens föreställa er det, det är för äckligt), kom jag hem och gled sedan runt i denna resten av dagen. Sjukt slappt. Slog in lite julklappar, kollade på världens bästa julfilm efter "Ensam hemma"; "Om ödet får bestämma". SE DEN! Okej, nu tog jag nog i lite kanske, men den är helt klart mer än sevärd. Har sett den många gånger och ska nog se den minst en gång till innan denna julen är förbi.
Lördagskvällen då. Vi hade ju julfest här hemma och jag och Hanna var med för att "hjälpa till när det behövdes". Det var sagt att vi skulle fylla på glasen lite då och då, och resten av tiden sitta och glo på TV. Kan ju säga så mycket som att vi satt inte ner en sekund mellan 19 och 01. Skulle nog vilja dra det så långt som att säga att vi var ovärdeliga. Hehe. Nej men faktiskt, Lis (som förvisso var mer än salongs, men ändå) sa gång på gång "Girls, seriously, you've MADE the night!" Jaha, man tackar. Och trots detta slängde människan resterna av de fantastiska praliner och små bakverk som agerade "pudding" för gästerna. Det var nästan så att man fick en liten tår i ögat, att se två hela brickor ösas ner i svarta sopsäckar. Hanna och jag drog efter andan bägge två men kunde inte riktigt med att säga något.
För att ta det hela från början då. Närmare 60 pers var vi allt som allt här hemma i lördags. När gästerna kom stod vi och tog emot deras kappor, kände mig som en äkta ärkenörd när jag frågade person efter person "Can I take your coat?". Alltså, inte så, men 50-talet ringde och ville ha tillbaka sitt hembiträde. Sen när kan folk på en hemmatillställning inte hänga av sig sina jackor själv? Pfft. Jaja, Hanna roddade upp ett fint system där inne i "kapprummet" i alla fall, väskor på golvet, jackor på kapphängaren och koftor på stolen. Inte svårare än så.
När vi sedan tagit hand om ytterkläderna skulle vi stå redo vid "drinkbordet" för att presentera de olika dryckerna gästerna hade att välja mellan. Fick det lov att vara lite "fizz" (mousserande vitt vin), "Christmas punch" eller "toffee and apple punch"? Passade inget av detta fanns det även rödvin i mängder att tillgå. Dessa olika puncher ville man ju egentligen för det första höja ett varningens finger för, och för det andra hälla ut. Jösses. Det var en av hemmafruarna som var med och hostade (alltså höll i festen, inte hostade som i att ha hosta, bara för att klargöra för äldre läsare..) som hade givits fria tyglar tillsammans med x antal flaskor rödvin, en herrans massa punch, vodka, något toffee-aktigt och en drös med äpple- och apelsinklyftor. Jag och Hanna fick "äran" att smaka på eländet innan den skulle serveras, och fastän jag bara log och nickade uppmuntrande (man vill ju inte vara oförskämd), så kan jag inte beskriva denna dryck med något annat ord än horribel. Då ska det dock tilläggas att varken rödvin eller rom någonsin varit några favoriter i mitt obefintliga barskåp, men jag tror att samtliga kunde känna att endast en klunk av denna dryck gick rakt upp i huvudet.
När alla gäster kommit och vi gått en runda och fyllt på det mousserande var det tänkt att vi skulle få gå undan och vila lite. Men jag kan ju säga som så att dessa människor vet hur man dricker, och vi hann inte mer än fylla på glasen innan de var tomma igen. Ja, folket vande sig helt enkelt vid att hela tiden ha ett fullt glas, så det fanns inte mycket annat val för oss än att leverera. Det 20-tal flaskor mousserande som fanns från början, gick åt i ett fasligt tempo. Sen skulle förrätterna ätas upp, och då var det vårt jobb att se till att folk åt. Med andra ord var det bara att grabba tag i en bricka med "snacks" och börja gå runt. När man gått ett varv var det dags för nästa bricka. Och nästa. Och nästa. Och så höll det på. Där fanns vårrullar och ostbollar, friterade räkor, kycklingspett och några läskiga små degknyten innehållande biff. Ja, vi behöver inte gå in på den engelska matkulturen ännu en gång.
Till huvudrätt bjöds det på... jajemen, ni gissade rätt - CURRY! Nog för att det bor mycket indier i London, men någon måtta får det väl ändå vara, man behöver faktiskt inte äta curry hela tiden. Anyway, maten var beställd från en pub i närheten så Hannas och mitt jobb var att värma riset och hålla det varmt under hela serveringen. Någonstans här emellan fick vi även roffat åt oss ca fem riskorn var som vi inhalerade på stående fot, min i särklass snabbaste måltid hittills. Eftersom Lis och Peter var så uppe i "festandet" fick jag även ta mig an dom små barnen, så dom fick lite curry och sedan var det läggdags. Dom kände nog av att jag var lite lätt stressad för när jag bad dom att vara snälla och inte bråka sa Charlotte: "Okej, jag lovar, jag kan borsta tänderna på Max". En sådan mening hör man inte ofta inom dessa väggar, det kan jag lova er. Blev i alla fall lite varm i hjärtat av att se hur bägge barnen tydde sig till mig och inte till föräldrarna när huset var fullt av folk.
Som sagt, det dracks på ordentligt men även om engelsmännen kan det där med att dricka så vill jag ändå påstå att vi i Sverige är bättre på det där med att festa. Mellan 00 och 00.30 gick de sista gästerna, vilket i och för sig var skönt då jag och Hanna inte hade några fötter kvar. Vi diskade upp det sista (vilket vill säga ca 100 glas) och sedan körde jag henne hem. Vad jag inte tänkte på var att ta med mig dörrnycklarna. Jag tänkte väl helt enkelt att de tio minuter det skulle ta för mig fram och tillbaka, inte skulle räcka för Lis och Peter att hoppa ur festkostymerna och ner i sängen, men jodå. Så fel man kan ha. Så när jag kom tillbaka till en låst dörr var det inte mycket annat att göra än att börja knacka. Och knacka lite till. Sen bankade jag. Men inte heller detta hjälpte. Vill även tillägga att vi förutom vår ytterdörr som förmodligen är gjord av en hel ek eller något liknanade, har ett par extra glasdörrar precis när man kommit in, så ljudisolerat är bara förnamnet. Jag fick lite lätt panik och började se mig om vilken buske som såg mest bekväm ut för att spendera natten i. Efter tio minuter kände jag att jag var tvungen att göra något radikalt, startade därför bilen och slängde mig på tutan. Jaa, vad ska man säga. Peter hörde mig i alla fall och kom ner och öppnade, tack och lov.
Cred till er som orkade ta er igenom denna text, jag vet att jag borde slutat någonstans där på mitten. Just nu stter jag och äter äpple och lyssnar på Håkan, saknar hemma litegrann men ska alldeles strax kolla på de två senaste avsnitten av julkalendern - älskar den! Äntligen någon som fattat att en julkalender ska innehålla snö, konstiga små varelser av något slag och julklappar. Hoppas att "dagens barn" kan uppskatta detta, för det här är precis som det var när man var liten! Glad andra advent på er också, tiden flyger. Puss och kram ♥



För att kompensera för uteblivna bilder från kalajset i lördags får ni tre nördiga egobilder på mig själv i detta nu (ifall ni glömt av hur jag ser ut) och min favoritjullåt just nu med goa gubben Elton John, nedan. OBS! Glasögonen. Dör lite.
JULONEPIECE
Glad lördag på er vänner, här i Oxted görs det för tillfället inte många knop! Jag har idag varit på en liten enmannautflykt till Croydon (favourite place on earth, NOT), där jag prickade av ytterligare några julklappar från listan. Kvar är pappsen, du får gärna skicka en önskelista till mig! Ganska härligt ändå att vandra runt själv i lugn och ro, även om kvarteren inte direkt går att jämföra med underbara London. Idag sken solen från en väldigt blå och fin himmel! Utanför Primark stod tre mörkhyade tjejer i reflexvästar och sjön "Santa Claus is coming to town" på repeat i två timmar. Jag skojar inte. När jag kom dit sjöng dom den sången, när jag var inne på Primark sjöng dom den sången, när jag gick ut från Primark sjöng dom den sången, dom hade en sång och that's it. Och inte kunde dom sjunga heller.



Till mig själv köpte jag den efterlängtade julonepiecen som jag just nu glider omkring i. Helt fantastiskt plagg måste jag säga. Rekommenderas varmt. Vete fasen om den inte är bättre än min vanliga Onepiece. Även en skjorta, ett par pyjamasshorts (NEJ, jag kan inte hålla mig borta från pyjamasavdelningen) och en fantastisk paljettklänning från en liten botique fick följa med hem.
Ikväll vankas det julfest här hemma för mellan 50-60 personer, jag och Hanna ska hjälpa till att servera, hoppas jag inte spiller. Tydligen gående bord annars, så det är mest lite snittar och annat krafs som vi ska servera. Borde ju inte vara alltför svårt. Nej, jag har inte så mycket mer att skriva för tillfället faktiskt, hoppas ni har en fin helg därhemma! ♥
Bjuder på några horribla, brusiga bilder på mig och mitt nya favoritplagg, håll till godo!



Den som säger "jättebebis" får stryk vid min hemkomst.
