When it was good
SHOW OFF
Jahapp, då har vi gått ut i Sweden för sista gången på massa, massa månader. Känns rätt skönt faktiskt, kände igår när jag stod på dansgolvet på Berså (jaaaaaa, hamnade där igen..) att nu kan vi det här. Dock ändå en sjukt trevlig och rolig kväll på alla sätt och vis, jag VANN bowlingen hör och häpna, tre strike'ar på rad. Vad hände där, undrar jag. Det undrade visst mamma också, för när jag kom hem imorse och väldigt exhalterat berättade om min vinst och mina strike'ar och spärrar skrattade hon och sa "Jaa, men det måste ju har varit ren tur, du är ju inte bra på bowling annars!". Någon som sa stöttande mamma? Tänkte väl del.
Idag mår man som man förtjänar, men jag är glad ändå. Ska in till stan om någon timma och luncha med Rebecca, senare blir det umgänge med ett ofullständigt MICKO, ska bli så mys! ♥ Saknar dock Karolina som bara den, men jag har gjort en spellista med alla låtar som kom upp i huvudet när jag tänkte på henne, musik är ju så förknippat med minnen så det funkar faktiskt rätt bra mot saknad! :)
Ha en fin onsdag därute allihopa.
Idag mår man som man förtjänar, men jag är glad ändå. Ska in till stan om någon timma och luncha med Rebecca, senare blir det umgänge med ett ofullständigt MICKO, ska bli så mys! ♥ Saknar dock Karolina som bara den, men jag har gjort en spellista med alla låtar som kom upp i huvudet när jag tänkte på henne, musik är ju så förknippat med minnen så det funkar faktiskt rätt bra mot saknad! :)
Ha en fin onsdag därute allihopa.
OXTED
Här är en video och en bild från Tandridge Leisure Centre, träningsanläggningen i Oxted där jag har tänkt att börja träna när jag kommit till England. Kommer ha en hel del tid att döda ibland, så kan vara bra att ha något att sysselsätta sig med + att det är socialt + att man ingen har dött av att jobba på beachformen. Är så extremt taggad måste jag säga. Verkar vara en sån bra anläggning och jag har redan hört en massa lovord om den. Försöker dock att hålla in hästarna lite för att inte landa platt fall och bli besviken, det vore ju tråkigt. För alla inblandade. Nästa måndag börjar hur som helst ett nytt pass som heter Aqua Zumba, alltså zumba in the water! :) Låter fantastiskt kul måste jag säga. Finns även ett pass som faktiskt heter ABS, gillas starkt.
Nedan ser ni ett par bilder från "stället" eller vad man nu väljer att kalla platsen där jag ska bo. Stad är väl en ganska brutal överdrift och by låter ju så medeltidsaktigt. Ser i alla fall fantastiskt mysigt ut, lite alpkänsla över det hela. Kan redan se mig själv springa ner till puben och hänga, hehe. Eller inte.
Schysst bio!
Changes
Goddagens,
jag sitter här och ska alldeles strax ge mig av inåt stan. Gud, vilken konstig dag det är idag. Jag kan inte fatta att Karolina och Oskar sitter på ett flygplan just nu, och att vi inte kommer att ses på ett halvår. E T T H A L V Å R. Herregud, jag tror jag får blockera den tanken tills det november-december någon gång.. Vi var i alla fall hela gänget uppe på Landvetter och sa hejdå igår och tårarna lyckades jag faktiskt - konstigt nog - stänga inne, i alla fall tills jag kom hem. Då kom verkligheten ikapp mig.
Anyway, jag är hemskt glad för deras skull, och jag själv behöver bara stå ut i ca sex dagar innan jag själv påbörjar mitt äventyr. Idag ska jag luncha med min finis Karin som jag inte träffat på över en vecka, och ikväll blir det umgänge med Lovi som jag inte träffat på.. alldeles för länge! Ha en bra dag alla fina. ♥
jag sitter här och ska alldeles strax ge mig av inåt stan. Gud, vilken konstig dag det är idag. Jag kan inte fatta att Karolina och Oskar sitter på ett flygplan just nu, och att vi inte kommer att ses på ett halvår. E T T H A L V Å R. Herregud, jag tror jag får blockera den tanken tills det november-december någon gång.. Vi var i alla fall hela gänget uppe på Landvetter och sa hejdå igår och tårarna lyckades jag faktiskt - konstigt nog - stänga inne, i alla fall tills jag kom hem. Då kom verkligheten ikapp mig.
Anyway, jag är hemskt glad för deras skull, och jag själv behöver bara stå ut i ca sex dagar innan jag själv påbörjar mitt äventyr. Idag ska jag luncha med min finis Karin som jag inte träffat på över en vecka, och ikväll blir det umgänge med Lovi som jag inte träffat på.. alldeles för länge! Ha en bra dag alla fina. ♥
WORD
Time to say goodbye
Färdigjobbat för idag och nu ska jag bege mig mot Landvetter för att säga hejdå till Karolina och Oskar. Fy vad sorgligt det känns, men vi kommer ju trots allt att ses igen och jag är himlans glad för deras skull (och lite avis, jag vill också till Australien! hehe). :)
Hörs sen. ♥
Hej hej
Hörs sen. ♥
Hej hej
Black
Har varit på begravning idag, mina kusiners morfar gick bort för ett par veckor sedan, och som alltid är det svinjobbigt med begravningar. Klarade mig hyfsat bra igenom cermonin, genom att kolla upp i taket och tänka på annat, men när "Amazing Grace" spelades och jag såg mina två kusiner storgråtandes bära ut kistan tillsammans med sina kusiner, brast det helt. Usch.
Nu ska jag cykla till farmor och farfar. ♥
DAG 02 - min första kärlek
Första kärleken. Så himla fint det låter tycker jag. Första kärleken, den är så oförstörd, så naiv och så hoppfull. Låter som att jag är hög eller något, men det är faktiskt så det är. Innan man upplevt det där dåliga, gått på minorna, hoppats för mycket, trott att någon varit något annat, legat ensam i mörkret och på allvar trott att man ska kvävas av alla tårar som vill ut samtidigt. Innan man varit olyckligt kär, innan man blivit lämnad, innan man smällt igen dörrar, skrikit i kuddar, rivit sönder foton och tänkt hemska tankar. Innan du tappat tron på kärleken efter att ha åkt den där känslomässiga berg- och dalbanan och slutligen fått en mental käftsmäll.
Den första kärleken är en helt ny känsla. Då man upptäcker att det faktiskt går att känna en helt annan sorts kärlek än den du känt till mamma, pappa, brorsan, kaninen, fröken i skolan... man vet inte riktigt vad det är, men plötsligt finns det någon där som sätter igång hjärtat.
För mig var det en hemskt söt pojke, vi kan kalla honom C. Han var på något sätt ouppnåelig i så många år. Ja, för den här första kärleken höll i sig. År efter år gick, vi sågs inte alls särskilt ofta, men varenda gång vi sågs kom det tillbaka, och det med full kraft. Till och med lite starkare varje gång. Men jag var inte den som tog steget, och ångrade mig alltid bittert. På varenda kärlekslista jag kan hitta i vartenda litet block jag har i min ägo hittar jag alltid hans namn längst upp, och jag minns hur jag brukade fantisera om hur det skulle vara att vara hans.
Så liten och naiv jag var då. Men så i våras träffades vi, på en ö långt, långt härifrån. Jag vet inte om det var det faktum att vi var långt hemifrån, eller någonting annat, men plötsligt var alla svårigheter, all blyghet, alla spärrar som bortblåsta. Jag tror att jag nu en gång för alla kan sätta en punkt efter kapitlet min första kärlek, och det känns fantastiskt.
Den första kärleken är en helt ny känsla. Då man upptäcker att det faktiskt går att känna en helt annan sorts kärlek än den du känt till mamma, pappa, brorsan, kaninen, fröken i skolan... man vet inte riktigt vad det är, men plötsligt finns det någon där som sätter igång hjärtat.
För mig var det en hemskt söt pojke, vi kan kalla honom C. Han var på något sätt ouppnåelig i så många år. Ja, för den här första kärleken höll i sig. År efter år gick, vi sågs inte alls särskilt ofta, men varenda gång vi sågs kom det tillbaka, och det med full kraft. Till och med lite starkare varje gång. Men jag var inte den som tog steget, och ångrade mig alltid bittert. På varenda kärlekslista jag kan hitta i vartenda litet block jag har i min ägo hittar jag alltid hans namn längst upp, och jag minns hur jag brukade fantisera om hur det skulle vara att vara hans.
Så liten och naiv jag var då. Men så i våras träffades vi, på en ö långt, långt härifrån. Jag vet inte om det var det faktum att vi var långt hemifrån, eller någonting annat, men plötsligt var alla svårigheter, all blyghet, alla spärrar som bortblåsta. Jag tror att jag nu en gång för alla kan sätta en punkt efter kapitlet min första kärlek, och det känns fantastiskt.
DAG 01 - presentera mig själv
Matilda Sofie Abrahamsson, jag föddes den 27e februari 1991 som första barnet till mina föräldrar. Var ett extremt snällt barn som liten, medgörligt, tyst och lätthanterligt - åtminstone är det vad mamma alltid säger, och varför skulle hon ljuga. På äldre dagar har jag nog tagit igen den där tystheten, nuförtiden pratar jag gärna och ofta. Särskilt när ingen annan pratar, jag har svårt för pinsamma tystnader och kan lätt stå och prata om allt och inget bara för att undvika detta. Något jag misstänker att jag ärvt av min mamma.
Jag vill gärna se mig själv som en - oftast - glad och rolig person. Jag tror jag sprider i alla fall lite glädje bland mina vänner, för jag gillar humor och skratt. Jag har ibland svårt att leva i nuet - kan vissa gånger vara oerhört nostalgisk, har ibland svårt att släppa det förgångna, medan jag andra gånger längtar bort tiden. Jag älskar musik och skulle nog räkna det till ett av mina beroenden. Jag tycker oftast att jag har rätt och ser nog mig själv som en rätt klok person, detta har lett till att jag gärna vill övertala folk till att tycka som mig. Har nog blivit lite mer medgörlig, flexibel och "kompromissande" på det senaste, vill jag tro i alla fall.
Jag har svårt att ta kritik utan att bli ledsen. Har inbyggt i min kropp att alltid vara bra, helst bäst, på allting - även detta är något jag lärt mig att slappna av med lite "med åren". Jag gråter lätt och ofta - till filmer, böcker, nyheterna, en låt, när något slutar lyckligt osv osv. Jag älskar mina vänner högt och skulle inte kunna leva utan dem.
Jag är nog ganska sansad för det mesta, men kan också vara spontan och impulsiv. Jag är glad över att jag känner att jag mognat en hel massa det senaste året, att känna av vad som är viktigt för sig själv, när det är värt att ta en fight och när man ska låta det vara, att kunna inse sina brister och hela tiden jobba på att vara en bra människa för sin omgivning. Sånt tycker jag är viktigt.
Min favoriträtt är tacos, och det kan jag äta hur ofta som helst. Jag har varit med i Lilla Sportspegeln och kastat bollar. Ibland kan jag grubbla alldeles för mycket. Egentligen ville jag bli författare och jag älskar att läsa. Jag älskar solen och måste sola så fort den är framme. Jag tycker om glada, okomplicerade, ärliga, förnuftiga, roliga människor, och ogillar folk som tror sig vara lite förmer. Ibland kan jag vara lite snabb med att döma människor, och har ofta svårt att inte visa om jag inte tycker om en person.
Nästa söndag flyttar jag till England i åtminstone sju månader. För övrigt är min livsplan mest att omge mig med dom jag tycker mest om, för det är då jag mår som allra bäst, att skratta mycket, njuta av allt det goda i livet, sysselsätta mig med saker som jag tycker är roligt, hoppas att jag får förmånen att kunna jobba med något jag tycker om, träffa mannen i mitt liv, bli en bra mamma, och leva lycklig. Där har ni mig.
Jag har svårt att ta kritik utan att bli ledsen. Har inbyggt i min kropp att alltid vara bra, helst bäst, på allting - även detta är något jag lärt mig att slappna av med lite "med åren". Jag gråter lätt och ofta - till filmer, böcker, nyheterna, en låt, när något slutar lyckligt osv osv. Jag älskar mina vänner högt och skulle inte kunna leva utan dem.
Jag är nog ganska sansad för det mesta, men kan också vara spontan och impulsiv. Jag är glad över att jag känner att jag mognat en hel massa det senaste året, att känna av vad som är viktigt för sig själv, när det är värt att ta en fight och när man ska låta det vara, att kunna inse sina brister och hela tiden jobba på att vara en bra människa för sin omgivning. Sånt tycker jag är viktigt.
Min favoriträtt är tacos, och det kan jag äta hur ofta som helst. Jag har varit med i Lilla Sportspegeln och kastat bollar. Ibland kan jag grubbla alldeles för mycket. Egentligen ville jag bli författare och jag älskar att läsa. Jag älskar solen och måste sola så fort den är framme. Jag tycker om glada, okomplicerade, ärliga, förnuftiga, roliga människor, och ogillar folk som tror sig vara lite förmer. Ibland kan jag vara lite snabb med att döma människor, och har ofta svårt att inte visa om jag inte tycker om en person.
Nästa söndag flyttar jag till England i åtminstone sju månader. För övrigt är min livsplan mest att omge mig med dom jag tycker mest om, för det är då jag mår som allra bäst, att skratta mycket, njuta av allt det goda i livet, sysselsätta mig med saker som jag tycker är roligt, hoppas att jag får förmånen att kunna jobba med något jag tycker om, träffa mannen i mitt liv, bli en bra mamma, och leva lycklig. Där har ni mig.
I dare you to move
Precis hemkommen från en fantastisk brunch med två favoriter! Le Petit Café är ett ställe jag aldrig varit på innan, varför förstår jag inte riktigt för det var extremt cozy, även om det då och då stank lite för mycket vitlök för att vara så tidigt på dagen. Grov fralla, blåbärsscone, smoothie, youghurt med müsli och torkade bär, latte och pålägg bjöds det på, samt en massa mysigt prat. ♥
Tror inte riktigt att jag förstår att vi kommer skiljas åt snart, och det känns fortfarande väldigt främmande. För min egen del ska det allra mest bli skönt, kul och spännande att äntligen komma iväg, kanske för att jag vet att tiden springer iväg och våren kommer vara här snabbare än vi vet ordet av. Och då har vi nya roliga saker att se fram emot, tillsammans! Men först ska vi utvecklas, uppleva och erfara en massa nytt, roligt, spännande, läskigt, lärorikt och carpigt, var och en för sig. Jag vet ändå att vi på olika sätt kommer kunna ta del av varandras liv under tiden, och hänga med i vad som händer. Jag kommer få mig små glimtar av fantastiskt Aussie-liv och Handelsplugg, och dom andra kommer få höra om skrikiga ungar och frontalkrockar på fel sida vägen. Hehe, skämt åsido, denna hösten kommer bli något nytt och extremt roligt för samtliga av oss tror jag, och det ser jag fram emot!
Resten av denna dagen ska jag spendera med min fina Jonna, en liten sleepover väntar och som alltid ser jag fram emot att besöka hennes underbara hem. Nowadays längtar jag dessutom ännu mer hemifrån än annars, eftersom köket genomgår en makeover och i skrivande stund har någon startat en mördarsåg på nedervåningen och verkar inte vilja sluta än på en bra stund.
Tänkte bara titta in och säga hej, senare kommer eventuellt första punkten på listan upp. Tjing!
Tror inte riktigt att jag förstår att vi kommer skiljas åt snart, och det känns fortfarande väldigt främmande. För min egen del ska det allra mest bli skönt, kul och spännande att äntligen komma iväg, kanske för att jag vet att tiden springer iväg och våren kommer vara här snabbare än vi vet ordet av. Och då har vi nya roliga saker att se fram emot, tillsammans! Men först ska vi utvecklas, uppleva och erfara en massa nytt, roligt, spännande, läskigt, lärorikt och carpigt, var och en för sig. Jag vet ändå att vi på olika sätt kommer kunna ta del av varandras liv under tiden, och hänga med i vad som händer. Jag kommer få mig små glimtar av fantastiskt Aussie-liv och Handelsplugg, och dom andra kommer få höra om skrikiga ungar och frontalkrockar på fel sida vägen. Hehe, skämt åsido, denna hösten kommer bli något nytt och extremt roligt för samtliga av oss tror jag, och det ser jag fram emot!
Resten av denna dagen ska jag spendera med min fina Jonna, en liten sleepover väntar och som alltid ser jag fram emot att besöka hennes underbara hem. Nowadays längtar jag dessutom ännu mer hemifrån än annars, eftersom köket genomgår en makeover och i skrivande stund har någon startat en mördarsåg på nedervåningen och verkar inte vilja sluta än på en bra stund.
Tänkte bara titta in och säga hej, senare kommer eventuellt första punkten på listan upp. Tjing!
LET'S ROLL
Tänkte köra på denna godingen nu, för att få lite inspo till att skriva. Cimon kör på, då kör jag också. Gick ju inte så bra med musiklistan, men den var svår.. Ska göra mitt bästa!
Dag 01 Presentera mig själv
Dag 02 Min första kärlek
Dag 03 Mina föräldrar
Dag 04 Vad bjuder jag på för mat?
Dag 05 Vad är kärlek?
Dag 06 Om det här vore min sista dag
Dag 07 Vänner
Dag 08 Favoritsaker
Dag 09 Min tro eller
Dag 10 Bloggfavoriter
Dag 11 Mina syskon
Dag 12 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 En vanlig dag hemma hos mig
Dag 14 Dåliga vanor och laster
Dag 15 Mina drömmar
Dag 16 Första kyssen
Dag 17 Barndomsminne
Dag 18 Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 Detta ångrar jag
Dag 20 Mina förebilder
Dag 21 Mina dåliga sidor
Dag 22 Det här upprör mig
Dag 23 Mitt hem
Dag 24 Det här får mig att gråta
Dag 25 Det här är jag bra på
Dag 26 Mina rädslor
Dag 27 Min favoritplats
Dag 28 Saker jag saknar
Dag 29 Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 10 dödssynder
NATURE HAS IT
Skagen är fantastiskt!
Kräftsafari
Började gårdagen med en tung oversleep som resluterade i att jag var på el worko 09.15 istället för 08.00 som var tanken. Glömde nycklarna gjorde jag dessutom i stressen, så bättre start på sin lördag än mig fick nog de flesta!
Den flöt sedan på i samma anda, räkfanskapen var inte bara svinigt dyra (är väl så när man ska handla i "Askim"..), dom hade dessutom tagit slut lagom till att jag slutade jobbet. När bussen sedan körde ifrån mig kände jag att botten var nådd och härifrån kunde det bara bli bättre.
Mycket riktigt, efter en svettig bussfärd med fyra baguetter, matpåsar och väska modell större i knäet, kom jag fram till Karolinas casa och fick äntligen vila mina ben på hennes divan. Underbart är ett ord som inte är tillräckligt här, vi snackar njutning på hög nivå. Jag fick mig ett päron och sedan satte Karolina på "Livet på BB", som visade sig vara ett oerhört fascinerande men ack så skrämmande program.
Vi satte sedan igång med pyntandet, och där hade vi slagit på stort. Som för att kompensera upp för det uteblivna havet (som vi gärna hade velat ha nära till havs vid kräftisen) gick vi all in på pynt, med hattar, tallrikar, girlanger, solar och småkräftor på borden. Till slut såg vardagsrummet ut som något som kan liknas vid en blandning mellan Lattjolajban-studion och ett kräftsafari, vilket var ungefär det vi ville uppnå.
Sedan kom gänget, det åts, dracks, lektes och hades allmänt trevligt. Erik hade med sig "förfestspelet" som vi numera kallar "middagsspelet", där varje person fick två kort med små uppdrag på som denne skulle utföra under hela middagen/kvällen. Olivia tog sina uppdrag på största allvar och vann tävlingen med bravur.
Jag och Karolina hoppade in i köket och "slängde ihop" en egenkomponerad tårta som gick hem hos de flesta. Efter pekleken där vi fick veta vem som var mest trolig att skilja sig först/göra en plastikoperation/hamna i fängelse osv osv började vi röra på oss mot Storan. Efter lite köande som faktiskt inte var så farligt kom vi in och jag som aldrig varit där innan måste säga att det var rätt pampigt och bra drag som bara den. Blev en hel del dans där, faktiskt fram tills dom stängde portarna, då gick vi till Donken där Erik (m. fl) fick sin älskade cheese, Oskar var jätterolig och alla var nöjda och glada. Jag och Bondenius/Henriksson sprang sedan och fångade vagnen i sista sekund, bara för att springa (nästan) rätt in i en spya. Löste sig rätt bra ändå, och väl hemma i Haga snackar vi inte många minuter innan i alla fall jag slocknade. Fantastiskt trevlig kväll, blir bara lite vemodig av tanken att om en vecka är två redan borta!
Nu sitter jag här och ska strax åka iväg in mot stan igen, Hindås och Skagen över dagen (imorgon) väntar. Imorse bjöd Karolina på pannkaksfrukost, vilket var extremt gott, och Oskar satt med del 2 i högsta hugg och suckade HÖGT över att det går så dåligt för Arsenal, men lovade trots detta att ta med Bonnyboo och vara en riktig supporter och komma till London och gå på match (och hälsa på mig!!).
Ja, det var väl allt jag hade för nu faktiskt. Tjingeling.
Den flöt sedan på i samma anda, räkfanskapen var inte bara svinigt dyra (är väl så när man ska handla i "Askim"..), dom hade dessutom tagit slut lagom till att jag slutade jobbet. När bussen sedan körde ifrån mig kände jag att botten var nådd och härifrån kunde det bara bli bättre.
Mycket riktigt, efter en svettig bussfärd med fyra baguetter, matpåsar och väska modell större i knäet, kom jag fram till Karolinas casa och fick äntligen vila mina ben på hennes divan. Underbart är ett ord som inte är tillräckligt här, vi snackar njutning på hög nivå. Jag fick mig ett päron och sedan satte Karolina på "Livet på BB", som visade sig vara ett oerhört fascinerande men ack så skrämmande program.
Vi satte sedan igång med pyntandet, och där hade vi slagit på stort. Som för att kompensera upp för det uteblivna havet (som vi gärna hade velat ha nära till havs vid kräftisen) gick vi all in på pynt, med hattar, tallrikar, girlanger, solar och småkräftor på borden. Till slut såg vardagsrummet ut som något som kan liknas vid en blandning mellan Lattjolajban-studion och ett kräftsafari, vilket var ungefär det vi ville uppnå.
Sedan kom gänget, det åts, dracks, lektes och hades allmänt trevligt. Erik hade med sig "förfestspelet" som vi numera kallar "middagsspelet", där varje person fick två kort med små uppdrag på som denne skulle utföra under hela middagen/kvällen. Olivia tog sina uppdrag på största allvar och vann tävlingen med bravur.
Jag och Karolina hoppade in i köket och "slängde ihop" en egenkomponerad tårta som gick hem hos de flesta. Efter pekleken där vi fick veta vem som var mest trolig att skilja sig först/göra en plastikoperation/hamna i fängelse osv osv började vi röra på oss mot Storan. Efter lite köande som faktiskt inte var så farligt kom vi in och jag som aldrig varit där innan måste säga att det var rätt pampigt och bra drag som bara den. Blev en hel del dans där, faktiskt fram tills dom stängde portarna, då gick vi till Donken där Erik (m. fl) fick sin älskade cheese, Oskar var jätterolig och alla var nöjda och glada. Jag och Bondenius/Henriksson sprang sedan och fångade vagnen i sista sekund, bara för att springa (nästan) rätt in i en spya. Löste sig rätt bra ändå, och väl hemma i Haga snackar vi inte många minuter innan i alla fall jag slocknade. Fantastiskt trevlig kväll, blir bara lite vemodig av tanken att om en vecka är två redan borta!
Nu sitter jag här och ska strax åka iväg in mot stan igen, Hindås och Skagen över dagen (imorgon) väntar. Imorse bjöd Karolina på pannkaksfrukost, vilket var extremt gott, och Oskar satt med del 2 i högsta hugg och suckade HÖGT över att det går så dåligt för Arsenal, men lovade trots detta att ta med Bonnyboo och vara en riktig supporter och komma till London och gå på match (och hälsa på mig!!).
Ja, det var väl allt jag hade för nu faktiskt. Tjingeling.
Holy moly me oh my
Chockstartade dagen med ett besök hos tandis kl 11, trodde dessutom att det var imorgon jag skulle dit, så jag bjöds på en allt annat en angenäm stress-färd bort till Skintebo. Där väntade min hysteriska tandläkare på mig, gjorde en snabb undersökning och passade dessutom på att spruta ner hela mitt stackars öga med alkogel! Säkert som straff för att jag var sen.
Annars har dagen bjudit på en visit till Kungsmässan där jag och Nina tog en kaffe/frapino på Espresso House, nu sitter jag här med Kasabian och lite fina bilder på mina gosiga vovvar. Alldeles strax kommer Annican och hämtar upp mig, det blir thai/indiskt idag!
Hoppas allt är bra med er.
Annars har dagen bjudit på en visit till Kungsmässan där jag och Nina tog en kaffe/frapino på Espresso House, nu sitter jag här med Kasabian och lite fina bilder på mina gosiga vovvar. Alldeles strax kommer Annican och hämtar upp mig, det blir thai/indiskt idag!
Hoppas allt är bra med er.
110816
Jag har fått en ny header, as you may see. Tänkte att den kanske passar lite bättre nu när jag ska till England. Det är min snälla kusin Gustav som hjälpt mig med den, själv skulle jag ju aldrig klar av något sådant.
Idag är jag hemma från jobbet, känner mig inte på topp om man säger så. Det gjorde jag inte igår heller, sov större delen av dagen men tog mig sedan i kragen och klarade mig med hjälp av lite kassa-godis och fina arbetskamrater igenom kvällen. Inatt har jag sovit så konstigt, och vaknade tidigt och kände mig inte alls bra.
Har inte tid att vara sjuk nu egentligen, börjar känna mig stressad inför allt jag måste hinna med att göra, ändå vet jag knappt vad det är som ska göras..? Sjukt oklart. Måste nog skriva en lista tror jag, få lite kas på saker och ting. Kollade i alla fall igenom lite bilder från en tjej som är au pair hos bästa kompisarna till min familj, var både kul och läskigt att se, blev sjukt verkligt! Men just nu längtar jag bara till att komma iväg, ska bli otroligt roligt, spännande och skönt att komma iväg från vissa saker här hemma. Lovar er att bloggen kommer bli flitigare uppdaterad då också!
Idag är jag hemma från jobbet, känner mig inte på topp om man säger så. Det gjorde jag inte igår heller, sov större delen av dagen men tog mig sedan i kragen och klarade mig med hjälp av lite kassa-godis och fina arbetskamrater igenom kvällen. Inatt har jag sovit så konstigt, och vaknade tidigt och kände mig inte alls bra.
Har inte tid att vara sjuk nu egentligen, börjar känna mig stressad inför allt jag måste hinna med att göra, ändå vet jag knappt vad det är som ska göras..? Sjukt oklart. Måste nog skriva en lista tror jag, få lite kas på saker och ting. Kollade i alla fall igenom lite bilder från en tjej som är au pair hos bästa kompisarna till min familj, var både kul och läskigt att se, blev sjukt verkligt! Men just nu längtar jag bara till att komma iväg, ska bli otroligt roligt, spännande och skönt att komma iväg från vissa saker här hemma. Lovar er att bloggen kommer bli flitigare uppdaterad då också!
Vi var så unga, och vi kunde inte säga stopp
Summerdaze
Har jobbat alla soliga, fina dagar denna veckan, men en liten snutt i tisdags fick jag i alla fall på altanen.
En kväll i juli
Missing Australia
Idag är en sån där nostalgidag. På hög nivå.
Jag har på något sätt delat upp resan i tre delar - Australien, Bali och Thailand. Saknar alla tre på olika sätt, och idag kom det där sjuka Australiensuget. Underbara Australien.
Ibland när jag tänker tillbaka på vår resa kan jag komma på mig själv med att undra - gjorde vi verkligen det där? Besökte vi verkligen alla de där platserna? Det känns så avlägset i dagsläget, och det gör mig faktiskt ledsen. Samtidigt har jag alla minnen väldigt nära till hands, och glömmer jag något finns alltid resedagboken (som jag fortfarande inte öppnat, vågar inte riktigt släppa fram nostalgifloden helt och hållet..)
Jag tänker på Sara och Marcus, när vi träffade dom där i Byron Bay. Att dom två faktiskt delade rum med oss samtidigt som mr Fab himself, Alex Scott, trädde in i vårt rum. Om hur vi träffade Jocke i köket på Cape Byron, när jag hade bränt upp hela ansiktet efter en dag på Bondi Beach.
Hur vi träffade Adam, Braden och David på Cheeky Monkeys, hur vi dansade helt hysteriskt på borden tills vi inte orkade mer. Hur kravlöst och underbart livet var när man tog dagen som den kom, inga bekymmer.
Jag tänker på Oskar och Gusten, som vi följdes åt med upp längs the east coast men som vi inte sa ett ord till förrän i Airlie Beach - SYND! På den f a n t a s t i s k a Whitsundays-seglingen, som var bland det roligaste någonsin, på Benny, som fick oss att våga dyka, på charmiga Chris, på Binkie, på den fantastiska (tyckte vi då i alla fall) maten, som smakade underbart ute till havs, på våra trånga små kojer nere vid maskinrummet, på poolpartyt med "strömmen", på safety, och såklart - på William, Lars och Staffan.
Jag minns Noosa med sitt Madicken-YHA med bedbugsen, Agnes Water med den värsta karatefyllan någonsin, jag minns Philip Lindh i AW's "centrum", våra rosa cyklar och den totala skräckblandade förtjusningen när vi äntligen fick se kängurur! Jag minns vår totala hets om att "se vilda djur", jag minns Mickolife och den härliga, fina kontakten med alla därhemma. Surfer's Paradise där jag fyllde 20, barrundan som inte lär gå till historien, det OC-inspirerade YHA, och såklart Nathan - the FILF. Jag minns Hervey Bay, platsen Gud glömde, och jag minns vår minst sagt spännande tur ut till Fraser Island. Jag mins Tasha och hennes speciella personlighet och usla bilkörning, jag minns Jay och Jo, Michelle, Vickie och Chickie, och såklart Dutchie.
Jag tänker tillbaka på alla gånger jag faktiskt stannade upp och tänkte - "jag är faktiskt i Australien nu, här står jag på en strand som många andra faktiskt aldrig kommer att få se", men det känns ändå som att jag kunde fångat stunderna mer än jag gjorde. Jag tänker på våra måltider, all pasta och nudlar vi åt, tomatsåsen, morötterna, Subway (!), jag tänker på lyckan när vi hittade Cold Rocks och New Zealand Ice Cream.
Cairns tänker jag också på. Underbara Cairns, med sitt fina YHA, med röjjiga Gilligans, den underbara lagunen, Woodshells, Fiskebäckskillarna, Tonight I'm loving you, och såklart - fallskärmshoppet!! Erik och Anton x 2 hör också mest till Cairns-kapitlet, jag minns när Mys-Anton sökte kontakt i lagunen i Airlie Beach och sa "hur många är ni egentligen?". Mys-Anton. Jag minns vår balkongfest, jag minns hur det var att ligga vid lagunen i Cairns och vara tvungen att bada var femte minut för att inte rinna bort. Jag minns lyckan när Karolina och Olivia kom ikapp oss i Airlie Beach, jag minns Manly och Bondi, jag minns det horribla hostelet i Kings Cross (som jag faktiskt i skrivande stund inte kan komma på namnet på... förträngt?), jag minns Rune Bildt, jag minns Greyhound.
Mest av allt så saknar jag bara den tiden så mycket. Jag skulle vilja spola tillbaka tiden, göra om det igen, ha med samma människor. Det går inte att förklara känslan för någon som inte upplevt det, men det var speciellt att vara ute på en sådan resa, att leva i en ryggsäck och att träffa människor som var där på exakt samma villkor. Man bondade på kort tid, man umgicks kort och intensivt och känlsan i kroppen när man sedan skulle säga hejdå var faktiskt inte rolig. Där och då delade vi faktiskt någonting, sen gick alla vidare. Vidare till nya platser och nya människor. Att inte veta om människorna man faktiskt tänker på då och då, tänker tillbaka på en själv, gör lite ont - tycker i alla fall jag.
Jag har på något sätt delat upp resan i tre delar - Australien, Bali och Thailand. Saknar alla tre på olika sätt, och idag kom det där sjuka Australiensuget. Underbara Australien.
Ibland när jag tänker tillbaka på vår resa kan jag komma på mig själv med att undra - gjorde vi verkligen det där? Besökte vi verkligen alla de där platserna? Det känns så avlägset i dagsläget, och det gör mig faktiskt ledsen. Samtidigt har jag alla minnen väldigt nära till hands, och glömmer jag något finns alltid resedagboken (som jag fortfarande inte öppnat, vågar inte riktigt släppa fram nostalgifloden helt och hållet..)
Jag tänker på Sara och Marcus, när vi träffade dom där i Byron Bay. Att dom två faktiskt delade rum med oss samtidigt som mr Fab himself, Alex Scott, trädde in i vårt rum. Om hur vi träffade Jocke i köket på Cape Byron, när jag hade bränt upp hela ansiktet efter en dag på Bondi Beach.
Hur vi träffade Adam, Braden och David på Cheeky Monkeys, hur vi dansade helt hysteriskt på borden tills vi inte orkade mer. Hur kravlöst och underbart livet var när man tog dagen som den kom, inga bekymmer.
Jag tänker på Oskar och Gusten, som vi följdes åt med upp längs the east coast men som vi inte sa ett ord till förrän i Airlie Beach - SYND! På den f a n t a s t i s k a Whitsundays-seglingen, som var bland det roligaste någonsin, på Benny, som fick oss att våga dyka, på charmiga Chris, på Binkie, på den fantastiska (tyckte vi då i alla fall) maten, som smakade underbart ute till havs, på våra trånga små kojer nere vid maskinrummet, på poolpartyt med "strömmen", på safety, och såklart - på William, Lars och Staffan.
Jag minns Noosa med sitt Madicken-YHA med bedbugsen, Agnes Water med den värsta karatefyllan någonsin, jag minns Philip Lindh i AW's "centrum", våra rosa cyklar och den totala skräckblandade förtjusningen när vi äntligen fick se kängurur! Jag minns vår totala hets om att "se vilda djur", jag minns Mickolife och den härliga, fina kontakten med alla därhemma. Surfer's Paradise där jag fyllde 20, barrundan som inte lär gå till historien, det OC-inspirerade YHA, och såklart Nathan - the FILF. Jag minns Hervey Bay, platsen Gud glömde, och jag minns vår minst sagt spännande tur ut till Fraser Island. Jag mins Tasha och hennes speciella personlighet och usla bilkörning, jag minns Jay och Jo, Michelle, Vickie och Chickie, och såklart Dutchie.
Jag tänker tillbaka på alla gånger jag faktiskt stannade upp och tänkte - "jag är faktiskt i Australien nu, här står jag på en strand som många andra faktiskt aldrig kommer att få se", men det känns ändå som att jag kunde fångat stunderna mer än jag gjorde. Jag tänker på våra måltider, all pasta och nudlar vi åt, tomatsåsen, morötterna, Subway (!), jag tänker på lyckan när vi hittade Cold Rocks och New Zealand Ice Cream.
Cairns tänker jag också på. Underbara Cairns, med sitt fina YHA, med röjjiga Gilligans, den underbara lagunen, Woodshells, Fiskebäckskillarna, Tonight I'm loving you, och såklart - fallskärmshoppet!! Erik och Anton x 2 hör också mest till Cairns-kapitlet, jag minns när Mys-Anton sökte kontakt i lagunen i Airlie Beach och sa "hur många är ni egentligen?". Mys-Anton. Jag minns vår balkongfest, jag minns hur det var att ligga vid lagunen i Cairns och vara tvungen att bada var femte minut för att inte rinna bort. Jag minns lyckan när Karolina och Olivia kom ikapp oss i Airlie Beach, jag minns Manly och Bondi, jag minns det horribla hostelet i Kings Cross (som jag faktiskt i skrivande stund inte kan komma på namnet på... förträngt?), jag minns Rune Bildt, jag minns Greyhound.
Mest av allt så saknar jag bara den tiden så mycket. Jag skulle vilja spola tillbaka tiden, göra om det igen, ha med samma människor. Det går inte att förklara känslan för någon som inte upplevt det, men det var speciellt att vara ute på en sådan resa, att leva i en ryggsäck och att träffa människor som var där på exakt samma villkor. Man bondade på kort tid, man umgicks kort och intensivt och känlsan i kroppen när man sedan skulle säga hejdå var faktiskt inte rolig. Där och då delade vi faktiskt någonting, sen gick alla vidare. Vidare till nya platser och nya människor. Att inte veta om människorna man faktiskt tänker på då och då, tänker tillbaka på en själv, gör lite ont - tycker i alla fall jag.
